Älska smärtan, älska smärtan...

Det är fortfarande mörkt när jag går hemifrån. Det får mig att tänka på julsången Tipp, tapp.  Jag har alltid sjungit midnatt tråder. Plötsligt inser jag att det kanske ska vara midnatt råder. Låter ju mer logisk tänker jag medan jag på ishalla gator tippar mot tåget.

Spinning väntar. Mina ben är väldigt möra efter måndagens ”bli jävligt stark” styrkepass. Gårdagens 40 min löpning spädde på ömheten. Men jag sätter mig och trampar igång, blodet börjar strömma, hjärtat vaknar till liv. Försöker dra lite på smilbanden och tänka ”jag är inte trött”.

Passet drar igång, mycket långa backar, vi jobbar i 3 minuters intervaller med 1 minuts vila. De andra står upp jag envisas med att sitta ner. Mjölksyran närmar sig, det grabbar tag i mina ben och tramptaget går inte runt längre, det tar stopp. Lättar lite, lite på motståndet och använder handen för att trycka igång benen igen. Uppför, uppför.

Det gör ont, benen skriker, ställer mig upp för att trampa ur lite mjölksyra. Ökar motståndet och trampar på. Mantrat i mitt huvud är ”älska smärtan, älska smärtan”

Svartvit bild för att dölja ett mycket rött ansikte.

Efteråt stapplar jag ut på något stumma ben och fortsätter in i gymmet för att köra det korta rehab passet.  En bra morgon.

Påfyllning hampaprotein i supershakern och en bannan