Väntan på att andan ska falla på

Alla laddar olika inför träningspass. Jag är oftast extremt långsam på att byta om och göra mig klar, det är som en liten ritual där skorna skall knytas flera gånger. Idag var jag extra seg, kände inte alls någon lust att bege mig ut i kylan. Så jag lade mig på soffan och helt enkelt väntade på att andan och lusten att gå ut och springa skulle infinna sig.

Laddar på soffan

Ombytt och klar, på laddningstofflorna som tyvärr börjar ge upp...

Fick vänta ett tag men så tillslut så föll faktiskt andan på och jag drog ut på ett pass. Jag hade två parallella planer i huvet för passet; antingen ett lugnt 7-8 km pass eller ett intervallpass med 1 minuts intervaller. Jag ville känna hur kroppens kändes innan jag bestämde mig - totalt olikt mig men detta är mitt nya "lyssna på kroppen" jag. Det kändes bra så det blev intervaller. Uppvärmning i 15 min sedan 10x1min i 4.30-fart med 30 sek vila och så 15 min nedjogg.

Känner mig lite tung i kroppen så det var skönt att få upp lite fart, tyvärr gjorde knäet sig lite påmint så det gjorde mig lite rädd. Det känns mindre när jag springer fort. Men bara det håller ihop 15km på Lidingö så kan jag springa 15km med lite ont för sedan är det ju säsongsvila.

Men nu är alla löppass för Lidingö gjorda, jag kan inte göra något mer. Bara lita på kroppen, känslan och hoppas på det bästa.