Mitt inlägg om att ”Biggest loser ger perspektiv på livet” har väckt en del starka känslor. Jag får väl börja med att be om ursäkt om människor tagit illa upp av mitt inlägg för så var det verkligen inte menat. Jag menade det som att jag kanske inte ska gnälla över att jag inte kan springa milen på under 45min utan kanske vara glad för att jag har den friheten att kunna springa milen alls. Att man kanske ibland i ska stoppa träningssnurran och få lite perspektiv.
Mest har det varit min fråga ”Hur kan man låta det gå så långt?” som väckt känslor. Delvis så undrar jag väl det- faktiskt. Hur kan man inte se var man är på väg? Men i samma andetag undrar jag det inte, för precis som jag skrev i mitt förra inlägg så kommer det smygandes.
Har fått flera mail och kommentarer om att detta med fetma faktiskt är en sjukdom. Ja, fetma tenderar att gå i arv vilket faktiskt tyder på att det finns en genetisk orsak men också på att familjer ärver dåliga vanor. Forskningen visar att genetiska faktorer svarar för 80 % av en persons anlag för att utveckla fetma. Det man vet är att vissa gener kan påverka delar av hjärnan som kontrollerar aptit och mättnad och andra bestämmer hur kroppen sparar eller förbränner kalorier.
Så ja, fetma är en sjukdom. Forskning visar också att fetma har ökat otroligt de senaste 20-30 åren, vilket alltså tyder på en förändring i miljön. Vi äter mer, en direkt följd av att det finns mat överallt, vi rör oss mindre, sitter på jobbet, sitter vid TV:n, sitter så fort vi får chansen. Dessutom blir vi allt mer ensamma, fler och fler lever själva, vi har dessutom allt högre krav på oss från arbete, omgivning och inte minst från oss själva vilket leder till att många äter dåligt och man mår dåligt för att man äter dåligt och äter då mer. Att äta blir en reaktion på negativa känslor.
MEN jag tycker inte att man enbart kan lägga ansvaret på dåliga gener, förändringar i miljön för vi har faktiskt också ett eget ansvar. Lotta skrev till mig att ” Jag väger 130kg och har ett missbruk. Jag har det stora problemet att jag inte äter regelbundet och sedan bara slänger jag i mig och när jag går i affären så kommer jag hem med en massa onödiga skitsaker vilket är så himla onödigt - jag vet!”
Min poäng är att du inte kan förändra dina genetiska egenskaper men du kan förändra dina vanor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar