I höstas hade jag som mål att komma under 8 tim på Vasan, nu är målet flyttat till att ta mig i mål, helt ärligt alltså. Hösten har inte haft annat än motgångar med sig. Knäskadan har gjort att jag har tappat, att sedan åka på den ena förkylningen efter den andra har inte precis heller varit en fördel när det gäller träningen.
Känslan av att försöka men inte få något tillbaka, ja ungefär som på Värmdöloppet jag stakar och sliter men kommer inte fram. Jag ska inte slänga in handduken men jag lär få använda den flera gånger om för att torka svetten ur ansiktet.
Mindre än 14 dagar kvar till Vasan, 10 dagar kvar för att vara exakt. Enligt utsprungsplanen skulle jag nu ha varit nedtränad och börjat släppa på träningen för att hitta formen. Istället så jagar jag minuter på skidorna. Jag kommer köra på med fler intervaller och fartpass på skidor om det går, ett sista jävligt långtpass på söndag om 4-5 tim. Om det sedan blir på snö eller i Skierg det vet bara vädergudarna.
Jag jobbar nu på att ha sinnesro att acceptera det jag inte kan ändra men samtidigt mod att ändra det jag kan, frågan är om jag är klok nog att se skillnaden?
Mitt i denna självömkan har jag också gjort något jag sagt att jag inte skulle, det har känts bra så jag har försiktigt börjat springa. 10min, 15 min och nu 20 min. Enda problemet om man nu vill kalla det problem, är att jag måste springa (för mig) snabbt för att inte känna av knäna löpbandet på hela 14 dessutom måste jag också springa i uppför så jag har lutning 3 på bandet...
I går var det semeldagen, här är det som tidigare varit en semla som nu är i min mage!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar