Kan bara inte låta bli att dela med mig av denna videosnutt...
Lite som Solsidan, man tycker det är kul för att man känner igen sig!
Planera träningen efter livet eller livet efter träningen?
Livet snurrar på mer eller mindre, man stiger upp, man jobbar och man tränar. Jag får ibland frågan hur jag hinner träna eftersom jag jobbar heltid och också lite extra ibland och har sambo, när träffar jag honom?
Jag vet inte hur man inte hinner träna, det handlar om planering och prioritering. Ibland händer det att jag prioriterar bort utekvällar för att jag hellre vill upp och köra ett långpass på söndagar, men sådan är jag. Andra för tvärt om prioriterar bort träning för att göra annat.
Men för det mesta så tycker jag att jag kan både få kakan och äta den. På helgerna så stiger jag upp, äter och drar iväg, vilket gör att jag faktiskt kan möta upp vänner eller sambo vid 14 tiden för lunch eller shopping eller annat.
På veckorna då?
Jag jobbar 8 timmar om dagen men har ändå inga problem att få in min träning 6 dagar i veckan. När det går tränar jag på morgonen, särskilt styrkepassen och yogan även vissa distanspassen kan rivas av innan frukost eller med något lätt i magen. Tränar sällan på lunchen för att de ofta känns stressigt. Annars så tränar jag efter jobb. De dagar det passar sig så springer jag hem från jobbet. Lämnar kläder här och springer med det viktigaste. Andra gånger tar man sig hem eller till Sats för att byta om och riva av sitt pass.
Ibland undrar jag vad man skulle göra om man inte tränar?
Det där med att följa TV-serier har aldrig varit min grej.
Men visst handlar det om att planera, veckohandla och ett planera vilken mat som skall lagas vilken dag. Ser till att äta mina mål mat och mellanmål. Man hoppar inte ett pass för att man är trött och hungrig.
Ibland brukar jag säga att jag planerar livet efter träningen så det är tur att jag har en sambo som är likadan. När vi är på semester så stiger vi upp tidigt för att hinna springa eller köra crossfit på stranden innan solen är för het och alla andra trängs där. Ofta blir det också ett pass på kvällen, gäller ju att passa på när man är ledig. Planerar redan för härliga löpturen i det backiga Lissabon i maj.
Så hur går det med träningen då?
Jälla bra skulle jag säga!
I går var det intervallpass, är inne i en period med mycket fartträning nu.
Är alltid lite nervös innan intervallpassen. I går var det 15 min uppvärmning i 5-fart följt av 5st 4 minuters intervaller. Började i den fart jag höll sist, gick för lätt, höjde ett snäpp, två snäpp, tre snäpp. Galet! Var under 4-fart. Målet var att köra dessa på tävlingsfart, det var vad jag önskade. Men det gick alltså fortare och pulsen höll sig lugn och fin.
Körde på löpband för att ha koll på tid och puls eftersom min klocka är på reparation. Alltid på 1% lutning.
Klart var jag besviken eftersom jag inte var spyfärdig efter dessa men så vet jag att det går att pressa ännu mer! Ska bli spännande med alla tester jag ska göra på måndag det kommer att hjälpa mig med att strukturera passen för att få ut mesta möjliga av dem.
Sedan jag gick löpkursen och skaffade en coach och dessutom lagt in löpskola så har min löpning blivit mer avslappnad. När jag blir trött så fokuserar jag på steget och på att slappna av i ansiktet och det hjälper. Tänk att ditt ansikte skall vara som på sprinters när kinderna dallrar, helt avslappnat, inga rynkor i pannan. Mitt steg är också mer avslappnat och jag har hittat ett annat driv.
Jag vet inte hur man inte hinner träna, det handlar om planering och prioritering. Ibland händer det att jag prioriterar bort utekvällar för att jag hellre vill upp och köra ett långpass på söndagar, men sådan är jag. Andra för tvärt om prioriterar bort träning för att göra annat.
Men för det mesta så tycker jag att jag kan både få kakan och äta den. På helgerna så stiger jag upp, äter och drar iväg, vilket gör att jag faktiskt kan möta upp vänner eller sambo vid 14 tiden för lunch eller shopping eller annat.
På veckorna då?
Jag jobbar 8 timmar om dagen men har ändå inga problem att få in min träning 6 dagar i veckan. När det går tränar jag på morgonen, särskilt styrkepassen och yogan även vissa distanspassen kan rivas av innan frukost eller med något lätt i magen. Tränar sällan på lunchen för att de ofta känns stressigt. Annars så tränar jag efter jobb. De dagar det passar sig så springer jag hem från jobbet. Lämnar kläder här och springer med det viktigaste. Andra gånger tar man sig hem eller till Sats för att byta om och riva av sitt pass.
Ibland undrar jag vad man skulle göra om man inte tränar?
Det där med att följa TV-serier har aldrig varit min grej.
Men visst handlar det om att planera, veckohandla och ett planera vilken mat som skall lagas vilken dag. Ser till att äta mina mål mat och mellanmål. Man hoppar inte ett pass för att man är trött och hungrig.
Ibland brukar jag säga att jag planerar livet efter träningen så det är tur att jag har en sambo som är likadan. När vi är på semester så stiger vi upp tidigt för att hinna springa eller köra crossfit på stranden innan solen är för het och alla andra trängs där. Ofta blir det också ett pass på kvällen, gäller ju att passa på när man är ledig. Planerar redan för härliga löpturen i det backiga Lissabon i maj.
Så hur går det med träningen då?
Jälla bra skulle jag säga!
I går var det intervallpass, är inne i en period med mycket fartträning nu.
Är alltid lite nervös innan intervallpassen. I går var det 15 min uppvärmning i 5-fart följt av 5st 4 minuters intervaller. Började i den fart jag höll sist, gick för lätt, höjde ett snäpp, två snäpp, tre snäpp. Galet! Var under 4-fart. Målet var att köra dessa på tävlingsfart, det var vad jag önskade. Men det gick alltså fortare och pulsen höll sig lugn och fin.
Körde på löpband för att ha koll på tid och puls eftersom min klocka är på reparation. Alltid på 1% lutning.
Klart var jag besviken eftersom jag inte var spyfärdig efter dessa men så vet jag att det går att pressa ännu mer! Ska bli spännande med alla tester jag ska göra på måndag det kommer att hjälpa mig med att strukturera passen för att få ut mesta möjliga av dem.
Sedan jag gick löpkursen och skaffade en coach och dessutom lagt in löpskola så har min löpning blivit mer avslappnad. När jag blir trött så fokuserar jag på steget och på att slappna av i ansiktet och det hjälper. Tänk att ditt ansikte skall vara som på sprinters när kinderna dallrar, helt avslappnat, inga rynkor i pannan. Mitt steg är också mer avslappnat och jag har hittat ett annat driv.
Jag börjar pensla, jag flyter med känsla
Har nu fått hjälp med träningen av coachen i 3 veckor. I måndags när jag körde ett tröskelpass så höll jag min tröskelfart som den var för 3 veckor sedan när jag plötsligt kände att
- Oj, det lättar.
Lustigt nog kom ”Mikrofån kåt” samtidigt i lurarna och meningen ”jag börjar pensla… flyter med känsla” kändes väldigt passande. De kommande 3 veckorna har coachen satt samman pass med fokus på fart och mycket tröskelträning. Långa intervaller, längre stycken i tävlingsfart men samtidigt är också distanspassen längre. Ska bli spännande att se resultatet, en ny fart och känsla som växer fram.
Armhävningsutmaningen
Hur går det för er där ute egentligen? Jag själv tog 63 idag, så jag ligger enligt plan. Hört att Jessica B uppe i 41 stämmer det? Mamma har klarat 10.
Har också fått förfrågan om fler recept. Såg skräck reportaget på TV4 Nyheterna igår gällande att fler svenskar avstår från pasta, bröd och liknande. Själv så tycker jag att man får göra som man vill utifrån vad som känns bäst för den egna kroppen. Så här kommer ett LCHF recept.
Lövbiff med sesamfrön och ananas
Ingredienser:
Lövbiff
Vitlök
Soya
Sesamfrön
Curry
Ananas
Harricoverts
Olivolja
Gör så här:
Strimla lövbiffen, lägg det i en bunke häll på lite soja, sesamfrön och pressad vitlök. Låt det gojsa till sig lite. Ju längre desto mer smak.
Undertiden så styckar du en ananas och vänd dem i curry och stek dem sedan i smör tills det fått fin färg och mjuknat lite. Lägg dem på ett fat vid sidan om.
Stek sedan lövbiffen tills de är klara och häll på harricovertsen. Servera, om du vill så kan du äta med ris.
På bilden hällde jag i allt i samma panna, det var inte lika gott som att ha ananasen på sidan.
- Oj, det lättar.
Lustigt nog kom ”Mikrofån kåt” samtidigt i lurarna och meningen ”jag börjar pensla… flyter med känsla” kändes väldigt passande. De kommande 3 veckorna har coachen satt samman pass med fokus på fart och mycket tröskelträning. Långa intervaller, längre stycken i tävlingsfart men samtidigt är också distanspassen längre. Ska bli spännande att se resultatet, en ny fart och känsla som växer fram.
Armhävningsutmaningen
Hur går det för er där ute egentligen? Jag själv tog 63 idag, så jag ligger enligt plan. Hört att Jessica B uppe i 41 stämmer det? Mamma har klarat 10.
Har också fått förfrågan om fler recept. Såg skräck reportaget på TV4 Nyheterna igår gällande att fler svenskar avstår från pasta, bröd och liknande. Själv så tycker jag att man får göra som man vill utifrån vad som känns bäst för den egna kroppen. Så här kommer ett LCHF recept.
Lövbiff med sesamfrön och ananas
Ingredienser:
Lövbiff
Vitlök
Soya
Sesamfrön
Curry
Ananas
Harricoverts
Olivolja
Gör så här:
Strimla lövbiffen, lägg det i en bunke häll på lite soja, sesamfrön och pressad vitlök. Låt det gojsa till sig lite. Ju längre desto mer smak.
Undertiden så styckar du en ananas och vänd dem i curry och stek dem sedan i smör tills det fått fin färg och mjuknat lite. Lägg dem på ett fat vid sidan om.
Stek sedan lövbiffen tills de är klara och häll på harricovertsen. Servera, om du vill så kan du äta med ris.
På bilden hällde jag i allt i samma panna, det var inte lika gott som att ha ananasen på sidan.
På löpet i Götet
Fredag till söndags vistades jag i Göteborg inte för att roa mig utan för att arbeta på TUR-mässan. Det är ganska jobbig då det innebär att man skall stå upp, babbla och vara över social från 9 på morgonen till kl 18.
Innan jag åkte tänkte jag att det är bäst att jag piggar upp mig lite så jag var och köpte nya skor. Jag pronerar extremt mycket, springer i ett par Adidas salvation och har dessutom inlägg i. Dessa skor är tunga, de har så mycket häl att det nästan är klack, men jag kan springa utan att ha ont i höften. Men så var jag ju sugen på ett par snabba skor, dessutom har jag insett att riktiga löpare har flera olika par löparskor.
På Runner Store fick jag hjälp av E och vi hittade ett par Asics Gel DS trainer, lätta som löv, tunna och sitter som en strumpa på foten, dessutom härligt blåa. De med mina inlägg i så kom vi överens om att de funkade att köra mina intervallpass i och kanske någon 10 eller 21km tävling. Kände mig också som en löpare när jag faktiskt kunde ange vilka skor jag hade hemma och vilka jag haft tidigare och säga att jag letade efter något till mina intervallpass.
Så till Göteborg.
Göteborg är annorlunda än Stockholm, människor går sakta i Göteborg, människor står hur som haver i rulltrappan. Ingen ordning alls. Mina nya skor bestämde jag mig dock för att testa på löpbandet på Sats Kompassen. Det gick bra 5x4min i bra fart trots att jag vid detta laget varit vaken 14 timmar och stått upp 10 av dem.
Lördagsmorgonen passade jag på att se Göteborg i soluppgång, vid 06 smög jag ut. Hade fått tips om en runda men den verkade inte vara mer än 3 km så tänkte jag att de vore kul att se Göteborg lite. Sprang förbi Ullevi, om det var Nya, Gamla eller Nya Gamla vet jag inte, Scandinavium, Svenska mässan, förbi de där fotbollsplanerna där man spelar fotboll på Gothia Cup. Genom stan ut till Göteborgs London Eye, längst vattnet och runt lite.
En fin 9 km runda där jag för första gången sprang utan långkalsonger och dessutom sprang jag utan musik. Hade med den men så blev det inte att jag använda den, ska jag nog testa fler gånger, var skönt. Gick hyfsat fort också, undra om det var nya skorna?
Sen var det bara att åka och ställa sig på mässan igen i 9 timmar.
Nu sitter jag och är lite små arg, inte bara för att det är snö ute utan för att min nya Pulsklocka Garmin FR 210 blivit knäpp och raderat min träningsdata när jag skulle föra över det. Löpbandspasset kunde den föra över men inte det andra, fan ibland blir man så arg
Innan jag åkte tänkte jag att det är bäst att jag piggar upp mig lite så jag var och köpte nya skor. Jag pronerar extremt mycket, springer i ett par Adidas salvation och har dessutom inlägg i. Dessa skor är tunga, de har så mycket häl att det nästan är klack, men jag kan springa utan att ha ont i höften. Men så var jag ju sugen på ett par snabba skor, dessutom har jag insett att riktiga löpare har flera olika par löparskor.
På Runner Store fick jag hjälp av E och vi hittade ett par Asics Gel DS trainer, lätta som löv, tunna och sitter som en strumpa på foten, dessutom härligt blåa. De med mina inlägg i så kom vi överens om att de funkade att köra mina intervallpass i och kanske någon 10 eller 21km tävling. Kände mig också som en löpare när jag faktiskt kunde ange vilka skor jag hade hemma och vilka jag haft tidigare och säga att jag letade efter något till mina intervallpass.
Så till Göteborg.
Göteborg är annorlunda än Stockholm, människor går sakta i Göteborg, människor står hur som haver i rulltrappan. Ingen ordning alls. Mina nya skor bestämde jag mig dock för att testa på löpbandet på Sats Kompassen. Det gick bra 5x4min i bra fart trots att jag vid detta laget varit vaken 14 timmar och stått upp 10 av dem.
Lördagsmorgonen passade jag på att se Göteborg i soluppgång, vid 06 smög jag ut. Hade fått tips om en runda men den verkade inte vara mer än 3 km så tänkte jag att de vore kul att se Göteborg lite. Sprang förbi Ullevi, om det var Nya, Gamla eller Nya Gamla vet jag inte, Scandinavium, Svenska mässan, förbi de där fotbollsplanerna där man spelar fotboll på Gothia Cup. Genom stan ut till Göteborgs London Eye, längst vattnet och runt lite.
En fin 9 km runda där jag för första gången sprang utan långkalsonger och dessutom sprang jag utan musik. Hade med den men så blev det inte att jag använda den, ska jag nog testa fler gånger, var skönt. Gick hyfsat fort också, undra om det var nya skorna?
Sen var det bara att åka och ställa sig på mässan igen i 9 timmar.
Nu sitter jag och är lite små arg, inte bara för att det är snö ute utan för att min nya Pulsklocka Garmin FR 210 blivit knäpp och raderat min träningsdata när jag skulle föra över det. Löpbandspasset kunde den föra över men inte det andra, fan ibland blir man så arg
Vad är det som är så kul med att springa?
När frågan kom satte jag nästan i halsen, om man springer 40-50 km i veckan ska man väl ha ett bra svar på vad som är så kul med att springa. Men njae jag har inget bra svar.
Att ha krampande vader, blåa tånaglar, blåsor under fötterna, ofta blodsmak i munnen eller få hjärtat att slå så hårt att man nästan tror att de kommer tryckas ur bröstet är inte definitionen av vad som är kul. Inte heller vet jag om det är så kul när man kommer hem från sitt långpass, ligger utslagen i en svettpöl på golvet och mår illa.
Det är ju många som säger att det ska vara lustfyllt och att man ska känna glädje för att man ska bli bra på något. Jag vet inte om jag håller med om det. Jag tycker inte det är lustfyllt eller glädjefullt med löpning. Jag tycker det är svettigt, jobbigt och ofta rätt smärtsamt att hålla på med löpning. Inte heller ser jag löpningen som något glädjefullt, snarare blir jag ofta jävligt arg.
Varför i hela fridens namn springer du då?
Igår efter jobbet var det dags för vad som än är långpass, 90minuter. I början gjorde vaderna sju helsikes ont och var stela. Sprang från jobbet genom vissa utvalda delar av Östermalm, det flög både blåhåriga tanter och småhundar ett tag för att jag var arg på mina vader.
Överlag gick det gick rätt bra höll en snittfart på 5.40 igen. Långpassen ska inte vara i någon maxfart och jag försökte till och med sakta ner för att gå i 6-fart men då kom någon jävel och sprang om mig.
Jag blir så arg när det händer. Någon farbror med ryggsäck eller tjej med spinkiga ben som studsar förbi. Försöker tänka på att jag är ute på mitt långpass och att det inte är någon tävling, de kanske bara ska springa 5K eller har tränat löpning i 5 år och jag i 6 månader. Hjälper föga, jag blir ändå så arg.
Sista 2km hade jag bestämt att jag fick släppa på lite. Var som en blodhund, eller snarare en tryffelgris som försökte snoka rätt på folk att springa om bara för att. Hittade några på Södermälarstrand -var jag också fick tvärstanna för att jag såg detta.
Det är en båt som gått till botten. I söndags så flöt den men inte nu. Så kan det gå, den långa kalla vintern slet kanske sönder den stackaren, den klarade inte alla krav så den sjönk...
Tajmade också någon form av trafikrusning på Slussen och passade på att ta en Stockholmsbild för att visa er exil- svenskar eller icke svenskar hur fint det kan vara att springa långpass i Stockholm en helt vanlig onsdag.
Att ha krampande vader, blåa tånaglar, blåsor under fötterna, ofta blodsmak i munnen eller få hjärtat att slå så hårt att man nästan tror att de kommer tryckas ur bröstet är inte definitionen av vad som är kul. Inte heller vet jag om det är så kul när man kommer hem från sitt långpass, ligger utslagen i en svettpöl på golvet och mår illa.
Det är ju många som säger att det ska vara lustfyllt och att man ska känna glädje för att man ska bli bra på något. Jag vet inte om jag håller med om det. Jag tycker inte det är lustfyllt eller glädjefullt med löpning. Jag tycker det är svettigt, jobbigt och ofta rätt smärtsamt att hålla på med löpning. Inte heller ser jag löpningen som något glädjefullt, snarare blir jag ofta jävligt arg.
Varför i hela fridens namn springer du då?
Ja, kanske är jag sadomachokist. Njuter på något sätt av smärtan, ni vet som när man har ett blåmärke som man bara måste trycka på, eller när man ber massera en där man har träningsvärk det är skönt för att det gör ont - inte för att det är kul.
Jo, visst händer det att jag tycker att det är kul, men det är sällan när jag byter om och knyter skorna. Jag tycker det är kul när jag sprungit lite fortare på någon intervall eller när jag orkat pressa mig lite mer, kanske tagit ett nytt distansrekord och ser resultatet. Svart på grått, alltså på skärmen i pulsklockan.
Ser ni ett mönster? Jag tycker alltså att det är kul när jag orsakat mig lite mer smärta eller haft det lite jobbigare än tidigare. Då händer det att jag ler inombords, men jag drivs inte av att det är kul eller skönt. Jag drivs av att jag vill bli bra och bättre och bli ” All I can be”, inte av att ha kul.
Igår efter jobbet var det dags för vad som än är långpass, 90minuter. I början gjorde vaderna sju helsikes ont och var stela. Sprang från jobbet genom vissa utvalda delar av Östermalm, det flög både blåhåriga tanter och småhundar ett tag för att jag var arg på mina vader.
Överlag gick det gick rätt bra höll en snittfart på 5.40 igen. Långpassen ska inte vara i någon maxfart och jag försökte till och med sakta ner för att gå i 6-fart men då kom någon jävel och sprang om mig.
Jag blir så arg när det händer. Någon farbror med ryggsäck eller tjej med spinkiga ben som studsar förbi. Försöker tänka på att jag är ute på mitt långpass och att det inte är någon tävling, de kanske bara ska springa 5K eller har tränat löpning i 5 år och jag i 6 månader. Hjälper föga, jag blir ändå så arg.
Sista 2km hade jag bestämt att jag fick släppa på lite. Var som en blodhund, eller snarare en tryffelgris som försökte snoka rätt på folk att springa om bara för att. Hittade några på Södermälarstrand -var jag också fick tvärstanna för att jag såg detta.
Det är en båt som gått till botten. I söndags så flöt den men inte nu. Så kan det gå, den långa kalla vintern slet kanske sönder den stackaren, den klarade inte alla krav så den sjönk...Tajmade också någon form av trafikrusning på Slussen och passade på att ta en Stockholmsbild för att visa er exil- svenskar eller icke svenskar hur fint det kan vara att springa långpass i Stockholm en helt vanlig onsdag.
Armhävningsutmaningen
Väldigt roligt att så många känner sig sporrade att vara med i armhävningsutmaningen! Några kan redan göra rätt många, andra har aldrig testat. Det bästa är att alla kan blir bättre.
Några har undrat hur det ska gå till, vem ska kontrollera att man klarat sitt mål? Det är bara en tävling mot dig själv, då ska visa dig själv och kanske några av dina vänner att man kan. Du ska inte jämföra dig med någon annan. Klarar du 5 nu och kanske 15 till 1maj så är det ju tok grymt.
Den andra frågan är hur man praktiskt skall gå tillväga för att bli bättre. Det är en lite klurigare fråga men jag ska göra mitt bästa för att komma med lite tips här nedan.
Att bräka sig själv i armhävningar:
Börja stå i armhävningsposition och sänk dig sakta ner till golvet. Gå upp med hjälp av knäna. Väl uppe, upp på tå igen och sakta ner. Upprepa så många gånger du orkar.
Några har undrat hur det ska gå till, vem ska kontrollera att man klarat sitt mål? Det är bara en tävling mot dig själv, då ska visa dig själv och kanske några av dina vänner att man kan. Du ska inte jämföra dig med någon annan. Klarar du 5 nu och kanske 15 till 1maj så är det ju tok grymt.
Den andra frågan är hur man praktiskt skall gå tillväga för att bli bättre. Det är en lite klurigare fråga men jag ska göra mitt bästa för att komma med lite tips här nedan.
Att bräka sig själv i armhävningar:
Man ska komma ihåg att våra muskler är ena lata jävlar som helst vilar sig och tar det lugnt så man får skälla på dem lite ibland så skärper det till sig. För varje gång de blir utmanade så tänker musklerna – Attans det är bäst jag bygger upp mig lite om det är detta jag ska syssla med. Därför är det viktigt att sträva efter att varje gång ta i lite mer än gången innan.
Börja med att testa hur många du klarar, skriv ner det eller kom ihåg.
Den som vill kan räkna ut hur många fler man behöver göra per vecka för att nå sitt mål. Det är 6 veckor kvar till 1 maj. Jag klarade 61 igår, alltså har jag 14 kvar och måste orka 2 fler för varje vecka. Helt plötsligt mindre jobbigt när man har mindre delmål.
Men jag kan inte göra en enda!
Det är lugnt, du kommer lära dig.
Det är lugnt, du kommer lära dig.
Börja stå i armhävningsposition och sänk dig sakta ner till golvet. Gå upp med hjälp av knäna. Väl uppe, upp på tå igen och sakta ner. Upprepa så många gånger du orkar.
Detta är utgångspositionen
Utgångsposition framifrån. Händerna och huvudet skall bilda en triangel. Håll inte för smallt ungefär lite bredare än axelbrett. Stora händer.
Detta är botten läget, ryggen är rak, magen är stark, du tittar rakt ner ingen annanstans och kroppen är strax under armbågarna.
Så skall de se ut från sidan, den som tittar noga på min min här ser att jag tyckte det var lite jobbigt att så så här. Om du skall göra plankan gå detta sätt, gå lite högre upp så du inte sliter på axlarna.
Nästa steg är att ligga på golvet med rak kropp och tårna i och försök pressa upp dig själv, behöver du lyfta på rumpan lite ”extra” för att klara det så gör det. Det handlar om att få in känsla för att du orkar. Du kan också lyfta upp en liten bit och hålla där en stund, säg tills du inte orkar mer. När du känner dig redo gå vidare till steg tre, kanske om 1-2 veckor.
Steg tre är att sätta ihop dessa. Långsamt ner, lägg dig på golvet och pressa sig sedan uppåt. Det är alltså en armhävning delat på två.
Steg fyra är att försöka göra detta i en rörelse. Inte så svårt när du behärskar delmomenten.
Hur klarar jag att göra fler?
Armhävningar handlar inte någon max styrka utan om uthållighet i bröst och triceps men också om styrka i core-musklerna.
För att klara att göra fler, gör så många du klarar och pressa dig själv nu, inte lalla runt! När du inte klarar fler på tå så går du ner på knä utan att vila och fortsätter så länge du kan, åtminstone tills du när det antal du satt upp som din utmaning.
Jag får ont i svanken!
Antagligen är du lite svag i core musklerna, eller tänker bara inte på att hålla in dem. Sug in naveln mot ryggraden låter ju himla dumt så istället säger jag- stå på knä och tänk att du får ett slag i magen så den åker lite in. Ungefär så spänner du coren…
Om du vet med dig att du är svag kan du göra plankan och när vi ändå håller på så gör den i armhävningsposition.
Hur ofta måste jag göra armhävningar?
Inte varje dag! Du kommer kanske få lite träningsvärk så kör 2 gånger i veckan, det kommer räcka.
Så här ser utmaningslistan ut:
Anna: 75
Jessica: 50 st
Elin: 25 st
Nevim: 50
Pernille: 50
Svägerska Emelie: 25 st
Ingela: 40 st
Katarina: 5
Anna G: 25 st
Mamma: 20 st
Kusin Mia: 40 st
Johanna 20
Fler?
Om 1 vecka följer vi upp!
Godkänd slutposition när du är klar, glöm inte tungan!
Kvinnor kan- men varför på knä? – unik utmaning
I går blev jag glad, jag var mycket snabbare på mitt 30min lätt löpning följt av 15 min med 200m intervaller pass. Kapade hela 5 minuter! Det som göms i snö…
Måste dock rikta ett stort tack till dig kvinna i rosa löparjacka och gulreflexväst som sprang vid Tantolunden ingår. Ta det inte personligt men jag bara kände att jag måste springa om dig och sedan grilla så hårt att du inte orkade ta rygg på mig.
Tack också till du manliga löpare som inte gjorde krokben på mig när jag sprang om dig för tredje gången.
Det är fint med löpargemenskap!
Så till rubriken, igår vid middagsbordet började jag och sambon diskutera varför det finns speciella tjejavdelningar och tjejlopp. Det började med att vi kom på att Löplabbet har en speciell tjejbutik, sedan kom vi in på Tjejvasan, Tjejvättern, Tjejmilen (som jag förövrigt är anmäld till med mamma).
Jag förstår grejen, kanske, eller nej det gör jag inte. Varför speciella tjejlopp? Vill vi inte tävla mot killar, eller vill inte killar tävla mot tjejer? I skytte körde man gemensamt förr, sedan var det tydligen så många tjejer som vann att man separerade klasserna.
Jag är en sådan där som inte riktigt vill inse att killar av naturen har mer muskler än mig och att de av naturen är snabbare. Visste ni förresten att tjejer av naturen faktiskt är mer uthålliga än killar? Alltså borde alla tjejlopp vara lite längre än ”normalt”. Men det är de inte, varför?
Armhävningar är ett typiskt exempel där tjejer alltid är sämre än killar fast det kanske inte borde vara det.
På gymnastiken när man skulle göra armhävningar så fick alltid tjejerna börja på knä om det ville, det behövde inte ens försöka göra armhävningar på tå. Redan då sattes ett frö i tjejernas huvud. ”Jag kan inte göra armhävningar på tå” sedan går man på diverse klasser på gymmen och då får man också höra ”Gör armhävningar på knä om ni vill”. Till och med vissa kampsportsinstruktörer säger ”Tjejer 15 på tå sedan 15 på knä, killar 40 på tå”
Nu tänker jag göra mitt eget inlägg i jämställdhetsdebatten och utlysa en utmaning!
Måste dock rikta ett stort tack till dig kvinna i rosa löparjacka och gulreflexväst som sprang vid Tantolunden ingår. Ta det inte personligt men jag bara kände att jag måste springa om dig och sedan grilla så hårt att du inte orkade ta rygg på mig.
Tack också till du manliga löpare som inte gjorde krokben på mig när jag sprang om dig för tredje gången.
Det är fint med löpargemenskap!
Så till rubriken, igår vid middagsbordet började jag och sambon diskutera varför det finns speciella tjejavdelningar och tjejlopp. Det började med att vi kom på att Löplabbet har en speciell tjejbutik, sedan kom vi in på Tjejvasan, Tjejvättern, Tjejmilen (som jag förövrigt är anmäld till med mamma).
Jag förstår grejen, kanske, eller nej det gör jag inte. Varför speciella tjejlopp? Vill vi inte tävla mot killar, eller vill inte killar tävla mot tjejer? I skytte körde man gemensamt förr, sedan var det tydligen så många tjejer som vann att man separerade klasserna.
Jag är en sådan där som inte riktigt vill inse att killar av naturen har mer muskler än mig och att de av naturen är snabbare. Visste ni förresten att tjejer av naturen faktiskt är mer uthålliga än killar? Alltså borde alla tjejlopp vara lite längre än ”normalt”. Men det är de inte, varför?
Armhävningar är ett typiskt exempel där tjejer alltid är sämre än killar fast det kanske inte borde vara det.
På gymnastiken när man skulle göra armhävningar så fick alltid tjejerna börja på knä om det ville, det behövde inte ens försöka göra armhävningar på tå. Redan då sattes ett frö i tjejernas huvud. ”Jag kan inte göra armhävningar på tå” sedan går man på diverse klasser på gymmen och då får man också höra ”Gör armhävningar på knä om ni vill”. Till och med vissa kampsportsinstruktörer säger ”Tjejer 15 på tå sedan 15 på knä, killar 40 på tå”
Nu tänker jag göra mitt eget inlägg i jämställdhetsdebatten och utlysa en utmaning!
Utmaningen, till 1 maj.
Anna (jag) mitt all time high är 72 st på tå (jag är en jävel på armhävningar) detta var dock 7 år sedan så jag siktar på 75 då. Sätter ribban liksom…
Ingela: 40 st
Elin: 25 st
Anna G: 25 st
Mamma: 20 st
Kusin Mia: 40 st
Svägerska Emelie: 25 st
Jessica, har ett personligt mål på 50 st
Fler som vill vara med?
Maila gärna mig då så sätter jag upp ditt mål också, om någon som fått ett mål tycker det är för lågt går det att justera. Du kan också utmana eller ska vi säga nominera andra.
Vinst?
Självklart- snygga axlar, fasta bröst, stark mage och bra självkänsla. 
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)