Teknik...

Mycket simning nu, någon föreslog ett namn byte på bloggen - Vägen mot att bli en säl.

Ja, kanske efter alla crossanter med marsipan jag ätit i Rumänien så är min kroppsform rätt så lik en säl, dock hjälpte inte det på morgonens teknikpass med Josefin.

I går gick det bra att simma. Körde rätt så tufft

-Insim 15 min

-Pyramid 25-50-75-100-150-200 ->200-150-100-75-50-25 med paddlar och fart som skulle motsvara 10km fart i löpning. 10 sek vila mellan varje.

- Teknik, andning och armföring

- 2x(4x50m @1min) (@1min betyder start varje minut, så 10sek vila ungefär men jag tappar mycket tid i vändningarna måste lära mig att göra kullerbytta)

- 4x100m progressivt

-4x100 lugn teknisk simning.

I morse med Josefin så var jag så tung i vattenet på uppvärmningen att jag tänkte att detta är ju galet, tack och lov släppte det när jag blev varm. Sedan var det fokus på armföringen. Att det ska vara så svårt att få upp armbågen?

Eller att vrida huvudet lite mindre?

Försökte skylla på att min badmössa var så tight runt huvet att det inte riktigt gick in vad hon sa, men hon köpte inte riktigt den ursäkten.

Passets höjdpunkt var att simma med fenor. Vilken fart, det var jäkligt kul faktiskt, att få känna sig så snabb.

Motivation, disciplin eller lust

Jag kan faktiskt inte komma på senast det hände men nu händer det. Jag känner mig omotiverad.

Annars brukar jag inte behöva någon motivation, vad är motivation egentligen kan det översättas till lust istället? Jag har liksom ingen lust. Mina pass den senaste tiden har varit som mellanmjölk, inte lätt men absolut inte tufft. Men jag har inte heller haft den där lusten att köra
skiten ur mig som jag annars ofta har och i princip får kämpa för att hålla borta från.

Om jag får skylla ifrån mig så tänker jag göra det, det här knäet liksom sabbar för mig. Om man inte kan springa håra intervaller hur fan ska man då köra skiten ur sig. Kom med förslag!

Vad gör man när lusten inte är där?
Tar fram disciplinen är det man gör. Jag får helt enkelt bara skita i att jag inte har lust, det är vad jag ska göra. Från och med i morgon får jag börja köra crosstrainer och cykla igen så där kommer hjärtat att få jobba ut ur denna mysträningszon som varken gör från eller till.
Planen för en obestämd tid framöver är:
- 3 simpass/ vecka. 2 tuffa, 1 teknik
- 3 intervall pass/vecka på något sätt cykel eller crosstrainer
- 1-2 långpass på Scotty the bike
-1-2 styrkepass max, styrka och funktionellstyrka
- 2 corepass.

Snabbt räknar ni ihop att detta blir många pass hur ska dagarna räcka?
Jo, corepassen kör man efter intervallerna så klart.
Varierar intervaller och simning varannan dag. Cyklar på helgerna.

Tillbaka till verkligheten

En vecka i Rumänien har satt sina spår, i själen och runt midjemåttet. Det är väldigt svårt att få någon form av vettig mat när man är borta. Blir mycket skit som slinker ner... Transylvanien är vackert, otroligt vackert och jag har gått otroligt mycket men skulle vara extremt härligt att åka tillbaka och faktiskt springa mellan byarna och uppe i bergen...

Men nu tillbaka till verkligheten, rehaben, tejpen och behandlingen av knäet verkar ha gjort susen. Trots mycket gång och stående (gått 8 tim en dag) så har jag inte haft ont i knäet! Hade återbesök hos naprapaten idag och vi testade det jag var svag på sist och faktiskt så är jag mycket starkare. Jag har varit så sjukt duktig och gjort mina övningar 2 ggr per dag och även om det är rätt så tråkigt så är det bara att hålla i för det blir bättre. Tror jag kommer kunna springa igen innan månaden är slut...

Nu gäller det vara att ta tag i träningen, slut på att tycka synd om mig själv. Blir alternativträning och rehab och simning nu fullt fokus. I morgon fårt ni se min planering för de närmsta veckorna.

Med nya sulor på nya vägar eller inte

Denna vecka kommer det inte bli mycket av något, inte mycket träning och inte heller mycket bloggande. Åker och jobbar en vecka på den Rumänska obygden. Jag gillar obygder, tycker det är väldigt spännande. Normalt så hade jag packat ner löparskorna för det finns inget bättre än att möta en ny plats i löparskor tidigt på morgonen. Dessutom tenderar man att få med sig farthållare på sånna pass ofta i form av blodtörstiga hundar. Har många historier om jogging rundor på platser som kunde slutat i blodbad. Men nu packas inga löparskor ner.

Efter att jag avslutat jobbet så kommer jag stanna i Bukarest över helgen, gäller ju att passa på. Lägligt nog har hotellet till och med en 22,5m bassäng och ett spa...

I morse var jag och fixade nya sulor till mina skor hos Anatomic. Jag är inte bara kobent utan också extremt pronerad så jag har inläggsulor. Tydligen var dessa inte nog uppbygde och jag fick ett par nya men tills dess att de är klara så förstäktes mina gamla och gisses vilken skillnad!
Detta tillsammas med mina nya rehab övningar så kan det finnas hopp.

Körde förövrigt ett 2 tim pass på gymmet som innehöll allt! Kommer kännas gott i morgon.

Men nu packa och sedan sova flyget går tidigt!

Det är inte rätt kvinna på rätt plats!

Söndag, lånpassens heliga dag. Solsken utomhus och tjeprunt knäet. På väg mot badet såg jag flera som var ute och sprang eller joggade eller tog sig fram på ett sätt som skulle likna något av det. Och jag kan inte hjälpa att jag tänker att livet är allt bra orättvist. Varför kan de som hasar sig fram utan att ens försöka, de tar säkert samma runda 2 gånger i veckan och har aldrig kört Hammarbybacken upp och ner tills tårarna sprutat, varför kan dom springa och inte jag?

Kan inte låta bli att tänka att det faktiskt vore bättre om någon av dem hade ett ihop tjepat knä istället för att jag ska ha det. Som det är nu är det liksom inte bästa kvinna på bästa plats!

Men jag är inte bitter, blev långpass i plurret istället eftersom jag inte ens fick lov att cykla idag (ska vänta 48 tim efter stötvågorna innan man anstränger knäet) Körde en mass teknik, övat på allt det coachen sagt till mig att öva på. Börjar få in det där med höften nästan naturligt. Dessutom investerade jag i paddlar igår, shit vad kul det var att simma med paddlar. Gick så snabbt att jag bokstavligen körde in i kaklet första 25:an. Hittade ny favorit 100m progressivt.

Mina paddlar. 199kr på Addnature

If you look like a pro...

Mitt ben har tejpats ihop i väntan på bättre tider

Har träffat tre olika vårdgivare gällande mitt knä, ingen har kunnat säga vad som är felet. Hur mycket det har kostat är oväsentligt men det där 350kr jag betalt till Idrottskliniken i Solna kunde jag lika väl gett till en duva vid Sergelstorg och bett den tala om vad som är fel på mitt knä. Jag träffade ändå en ortopediskläkare där att han inte kunde ge mig en diagnos är fan skrämmande!

I fredags besökte jag alltså tredje instansen, Specialistgruppen. Hade hört mycket gott om dem så jag tänkte att det var värt ett försök. Att de dessutom ringde upp när jag bokat tid och rådde mig att boka en annan av deras naprapater som hade större erfarenhet av löpare gjorde mig hoppfull.

Hittills har jag bara positivt att säga. Han lyssnade faktiskt på mig och tog mitt onda på allvar. Jag fick springa på ett löpband, han klämde och kände och jag hade med mig både röntgen svar och svar från ultraljud. Efter lite kläm och känn försökte han pedagogiskt förklara vad som var felet. Eftersom jag är halvt om halvt ortoped efter detta så ville jag hellre prata latin jag har patella tendonit eller hopparknä. Först gången någon kunnat sätta en diagnos även om jag är lite besviken över att jag missat den diagnosen själv...

Fick stötvågsbehandling för smärtan, sedan tejpades mitt knä (looks like a pro) och så fick jag rehabövningar. Föga förvånande så var lite av orsaken min inaktiva höft och rumpa men också att jag är ojämt stark i benmusklerna.

Nu finns det hopp, det finns ett namn på åkomman och en plan för att blir bra. Tills dess simmar jag.

Mitt knä vill springa snabbt

Har varit mycket sim och lite spring på denna blogg som trots allt får under namnet "Vägen mot att bli en löpare". Jag kan bara konstatera att vägen mot att bli en löpare inte kan liknas vid en Autobahn utan snarare vid en väg i Afrika. För er som inte varit där så är det gruppigt, ibland så pass att det är bättre att köra på sidan av vägen och ja det händer att man om inte simma i allfall får vada för att bron är trasig.

Lite där är jag nu, bron är trasig... Har haft känningar i mitt knä hela veckan, lite mer än känningar men ändå inte ont men nog för att jag inte ska ha sprungit. Idag kändes det bättre och jag körde 30min löpning. Efter ca 15min gjorde det ont, ville hoppa av egentligen men så tänkte jag att okej jag får testa lite. Justera steget och öka takten, när farten kom upp i omkring 4.45fart så släppte det onda. Bara att gilla läget, mitt knä vill springa fort då får väl resten av kroppen hänga på antar jag.

I eftermiddag väntar ett besök hos naprapaten och hoppas på att få nya rehabövningar och att man kollar igenom kroppen för att hitta om det är mer saker som är fel.