led 9

Dan före dan, julafton är inget emot detta! Trycker i mig allt möjligt för att hålla tillbaka förkylningen. Rädd för att bli sjuk så man känner efter konstant... igår hämtades nummerlappen ut och efter tips från min bror gick jag till seeding tindrade med ögonen och log kunde nog ha klämt fram en tår oxå men det behövdes inte fick komma till led 9. Känns bättre nu är det bara att åka då.

Jag har uppnåt Nirvana

Sista passet inför Vasan är klart. Vet ni vad det blev?
40min morgon jogg, 40min det är ännu ett nytt tidsrekord utan känningar i knäet, det var lycka! Jag hoppades att jag skulle kunna bära med mig denna glad känsla hela vägen till Mora. Men när jag kom till jobbet drabbades jag av ångestattack och trodde jag blivit sjuk. Det enda som hindrar mig från att spärra in mig själv på Pite 55 (Norrbottningar vet vad jag talar om) är att fler verkar lika paranoida som jag. Håkan till exempel har ringt en pollenforskare för att kolla så det inte är pollen i Dalarna eftersom det redan brutit ut i Stockholm...

Ångesten som fyllde mitt bröst var kanske alla kotor som satt snett i rygg och nacke för livet kändes lite lättare när jag varit på Accessrehab.

Nu är det inte mycket jag kan göra, allt är gjort och jag ska bara försöka slappna av och tänka positivt. Det som skulle kännas lite bättre var om jag hade haft en bättre upplevelse av mitt sista skidpass än Värm(DÖ) (F)loppet men jag ska tänka tillbaka på det där passet på sjön när jag var så vass. Så ska jag le, jag ska inte vinna Vasaloppet jag ska åka Vasaloppet, jag ska ta mig igenom och sedan ska jag vara nöjd med mig själv.

Förbannar den Lutheranska uppfostran

Om nu någon läsare av denna blogg missat att det är Vasaloppet på söndags så vet jag inte riktigt vad ni gör här, kanske bara kolla bilder.

Samtidigt som det är full nedräkning med allt vad det innebär så kan vi dagligen läsa i tidningen om att influensan detta år är värre än vanligt. Fler sjuka och fler är sjukare och sjuka en längre tid. Hemma vidtas alla försiktighets åtgärder med att äta vitlök, koka tandborstar och spritar hela sig och sin närmaste omgivning- så kommer man till tunnelbanan.

Har folk inget hyfs, det snoras, hostas och slemas rakt ut. Ingen verkar tänka på att det är Vasaloppsveckan. Inte heller på kontoret går man fri kollegor är blanka i ögonen, snorar och hostar. Jag blir galen och förbannar vårt Lutheranska duktighets och martyr tänkande.

OOooohhh jag är så sjuuuuk och mååårr ssåååå dåligt! ojar sig omgivningen.
Av mig får man inget medlidande.
För helvete stanna hemma då! Det är inget annat än egoistiskt att åka tunnelbanna och komma till jobbet när man är sjuk.

För er som bara kollar bilderna så ger jag er denna, tagen i morse på t-banan. Halsduken för mun och näsa helst hade jag velat ha sådanna munskydd men hittar inte på apoteken så den inspritade halsduken får duga. Och ja det är mina skidor det ska vallas ikväll.

Lycka kan köpas för pengar

Dagarna går snabbare och snabbare all ledig (och oledig) tid upptas av en enda tanke- Vasaloppet.

Veckan kommer att se ut som följande

Måndag (igår): Lätt styrketräning

Tisdag: Skrierg intervaller 7x3 min

Onsdag: Skierg fartlek. Börja äta och grundpreparera skidorna

Torsdag: Lätt löpning 45 min. Tid hos naprapaten och 30 års middag hos fröken Gunde

Fredag: Resa till Sälen

Lördag: Kanske en lätt skidtur eller bara en promenad. Försöka äta, dricka och sova. Lämna in skidorna för sista tuchen hos Vasasvahn
Söndag: Dagen D

Jag har också inhandlat en massa nödvändigt som Resorb och geler, försökt tänka ut hur jag ska äta och dricka, vad ska jag ha på mig och försöker se fram emot det hela.

Jobbar med mentalträning, gjort en lapp med alla kontroller och räknat ut hur långt det är mellan dem och ni vet allt sådant som jag hoppas ska få mig att känna mig trygg. Bland annat har jag köpt massa dyra saker, för precis som placeboeffekten är den enda sanna effekten så kan lycka köpas för pengar! Just nu innebär lycka ett par bra skidor kosta vad det kosta vill.

En påse full med lycka?

Veckan innan

Gode Gud om en vecka är detta över! Jag tror jag sällan längtat så mycket efter att något ska vara avklarat som jag längtar tills Vasaloppet är åkt och klart. Även om jag sedan länge slängt alla tidskrav i soptunnan så ser jag inte dirket framemot resan. I går morse började allt snurra i huvudet och det slutade med att jag steg upp kl 04:30 för att jag inte kunde sova mer för att jag undrade hur man gjorde med skidorna i starten! Kan någon tala om det för mig så kanske jag kan sova lite resten av veckan?

Skulle ju köra många timmar motionscykel i brist på snö men så blev det inte, blev 2 tim Skierg, där jag redan efter 45 min höll på att dö av tristess. Dessutom hände detta!

Skavsår från remmen på Skiergen!

Försökte tänka positivt enda tanken som kunde få mig att glädjas lite var att jag skulle springa lite sedan. Sprang 30 min, det var glädje; solen sken och jag stod där inne på löpbandet och hittade ner på alla som simmare i bassängen- underbart. Inte ont alls i knäet heller!

Sedan cyklade jag motionscykel i 1,5 tim det var mindre underbart. Bestämde mig att jag var välvärd en semla efteråt så det var bara att bita ihop. Inte den bästa uppladdningen inför Vasan, hade hellre varit på snö såklart men nu är det som det är.

Annars lider jag av värre bacillskräck än vanligt, det vanliga söndagsgodiset har bytts ut mot marinerade vitlöksklyftor och jag har i halsduken hårt lindad kring näsa och mun när jag visatas bland folk. Decinfekterade till och med min lilla brorson när vi sågs i lördags!

Söndagsgodis för hypokondrisk Vasalopps åkare! marinerad vitlök

Är det fler som ska åka Vasan, hur ser er uppladdning ut?

Bästa på länge

I går betämde jag mig för att köra ett styrkepass, jag ville bara blåsa igenom kroppen och känna hur varenda fiber och mitokondrie fick jobba.
Satt halva dagen och funderade på vad jag skulle köra för pass och bestämde mig för ett "+300 pass" tillslut som såg ut så här:
25 Chins
50 Over head squats
50 armhävningar
25 utfallshopp
50 Floor wipers
50 kettlebellssing
50 dips

Allt så snabbt som möjligt och utan vila. Kände mig inte nöjd där utan passade också på att visa grabbarna på det nya gymmet var skåpet ska stå. Det var inte lätt att hitta nog tunga hantlar för att köra biceps med så jag frågade snällt en snubbe i linne om jag fick köra emellan på hans hantlar, han skrattade först lite men jag skrattar först som skrattar sist.

Idag är jag lagom öm i kroppen, tyckte det var så kul igår att jag höll på att glömma att det är vilodag idag! Extra kul att jag klarade alla benövningar utan känningar i knäna också. Jag kan nog lite förklara den lycka jag kände under träningen igår, det var länge sedan!

På söndag ska jag motionscykel i 4 timmar vad tror ni om det?

Hur du får en triathlet på fall och andra oskrivna regler inom idrott

Egentligen så borde jag skriva en helt annan och mer jobbrelaterad artikel just nu men det har jag inte riktigt inspiration till så istället sitter jag och surfar runt för att finna inspiration till kvällens träning. Surfade in på IronmanAlex blogg och läste hur han hamnat i konfrontation med en äldre dam som skred fram i snabbsimbanan på ett sådant där sätt som bara äldre damer kan. Mycket roande läsning. Det fick mig att tänka på att oskrivna regler inom idrotten.

Som skidåkare får du nästan en vass stavspets i röven om du inte hälsar på mötande eller medåkare. Det spelar ingen roll om du just nu ligger i 98% av din maxpuls du ska ändå pressa fram ett litet ”hej” men allra helst ett ”hejaheja”. Om du skulle bete dig på detta vis som löpare skulle du nog få konstiga blickar och kanske hade någon pressat fram ett ”om du kan prata så tränar du inte nog hårt”.

Varken inom skidåkning eller löpning är det sådan hierarki mellan de som är snabba och de som är mindre snabba som det är inom simningen.

Om du en tidig morgon är lite osäker på din kapacitet och kliver ner i poolen på fel sida om snöret så kan du räkna med att få en utskällning. Om du känner dig trött och tar motionsbanan så lär någon dam i passande ålder se det som sitt ansvar att lära dig hyfs och du kommer att få simma med en, man kan säga svallande utsikt under resten av passet. Om du istället överskattat dagsformen och klivit ner i snabbsimbanan och dessutom har oturen att träffa på någon som har en badmössa som det står ”Stockholm triathlon” eller än värre ”Ironman” på då kommer du först bli överkörd och sedan kommer någon att tala om för dig att du är välkommen tillbaka till snabbsimbanan när du simmar 3000m sub 50. Dessa, ofta män, har dessutom en tendens att se väldigt bryska ut så om du inte lyckats köpa en simmössa på Blocket där det står ”Hawaii” (gör inget om det ”Hawaii Five-0”, bara ordet ”Hawaii” får varenda triathlet att visa vördnad)så är det bara att flytta på sig.

Cyklister, tillskillnad från triathleter är väldigt stilmedvetna och du kan snabbt avslöja dig själv som det blåbär du är genom att ha någon annan färg på strumporna än vita. Om du dessutom gör som löpare ofta gör och matchar Nikebyxorna med Crafttröjan så förbättrar det inte direkt din chans att tas på allvar, kliv sedan av cykeln så att du får den mellanbenen och du kommer att bli lika uttittad som Mona Sahlin i en chokladbutik.

Lämplig klädsel enligt en triathlet.