Det här med självinsikt är jobbigt, väldigt jobbig. I går gick det upp för mig att jag är en knarkare, en träningsknarkare. Hade stolt skapat ett träningsprogram för det kommande 8 veckorna grundträningen inför Vasaloppet kan man säga. Gick igenom programmet och det slog mig att under vissa veckor hade jag varit så duktig att jag planerat in 13 träningspass på en vecka!
Och nej, jag har inte av högre makter fått längre veckor. Min vecka är 7 dagar eller man kan säga 6 dagar eftersom en dag (fredagar) är vilodag och inte riktigt räknas. Men behöver inte kunna Pytagorassats för att inse att det blir ett par pass om dagen, i snitt 2. Självklart inser jag att det är lite mycket träning.
Min första tanke var att jag kanske kan köra fler kombo- pass eller bricpass som de kallas i thriatlon världen. 2 timmar rullskidor och 2 timmar löpning 2 gånger i veckan. Varje kombo- pass är ju ett pass så då blir du ju färre pass men lite längre. Ja, ungefär som att hälla konjaken i kaffet och på så sätt kunna säga att man inte dricker alkohol utan bara spetsat kaffe.
Kvalitet före kvantitet är för svennebanan som tränar mellanmjölksträning. Jag kan ha båda, ropar min inre röst.
Under natten gick jag igenom min träning de senaste 10 månaderna och ja, passen har blivit fler (och hårdare vill jag tillägga) men det har också sjukdomsdagarna. Hårdare träning, mindre tid för vila ger sämre återhämtning och mindre resultat (inte sämre, säga sämre resultat är som att säga att man tjänar pengar när man köper saker med rabattkupong) det vet ju alla. Mina ökade sjukdomsdagar har gett mig ett annat beroende...
Så här ser min fruktskål ut.
Precis vad gör kiwin där bland alla piller och kosttillskott som har till syfte att stärka immunförsvaret, förbättre återhämtningen och ....
Så det är väl steg 1 av 12 då: erkänn ditt beroende. Steg 2: Söka hjälp?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar