Ligger med huvet på kudden och väntar på att klockan ska bli nog för att stiga upp... är i Sälen på träningshelg. Skulle åkt intersport loppet i går men är fortfarande så förkyld att jag knappast skulle ta mig i mål, eller jo i mål skulle jag kommit men konsekvenserna hade kunnat bli höga. Istället åkte lugnt mycket lugnt. För att jag inte skyller få för mig nåt annat så lämnade jag stavarna. Första passet blev det 14 km utan stavar. Så fort de kom en liten kulle slogs mössan av huvet av min höga puls. Kändes jobbigt men försökte att bara gilla läget, bättre sjuk nu än om 42 dagar.
Till andra passet kändes det bättre, blev 7km utan stavar sedan 4 km med. Fröken Gunde som har en trasig tumme ville åka på sista varvet så jag sa: Gör du det så kommer jag sen. Tror ni att jag kan släppa bara så där?
Släppte först men när jag knappt såg henne längre så ökades plötsligt min fart och så var jag ifatt. Stakade på och det kändes okej pulsen var hög med sjönk i de lättare partierna. Kände att tiden vid Skierg gjort nytta. Kvällen bjöd på bastu, god mat och tidigt i säng. Idag blir det 2 Tim åkning innan det är dags att åka hem.
Förkylningen känns bättre, Stockholms klappet är borta så om kroppen vill blir det bara att staka idag. Nu ska jag ta fram grytlocken och meddela uppstigning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar