I lördags var det världens löparfest i stan. Självklart deltog man, som support! Var uppe med tuppen på lördagsmorgonen för att hinna springa innan 25 000 andra personer skulle det. Gick helt okej, 18km var det upplagt med 4km uppvärmning, 10 km tempo i 5-fart och 4km ner jogg. Sedan snabbt som attan äta och duscha och iväg till Västerbron i tid för att se ledarna fara förbi.
Fy bubblan säger jag, de springer en mara i samma tempo som jag springer intervaller…
Var support åt bror min som vinkade mycket glatt vid första varvet på Västerbron. Mötte upp honom med gel vid 30km då var blicken med glasartad. Tog mig sedan till målet inne i Stadion. När jag stod där och ser alla lyckliga ansikten så blev jag sugen på att också få känna sådan lycka…
Men i söndags blev det inte som jag tänkt, jag skulle springa långpass 30km. Redan från början var det jobbigt, mådde jätte illa efter 7km. Hade min nya Camelback på mig och det var tur för jag var så törstig. Men att jag drack för mycket så magen skumpade runt. Gick inge bra, tempot varierade mellan 5-fart och var i sina stunder nere i 6.20-fart. Otroligt ojämnt. Kämpade på och tiden gick, blev stressad, sambon väntade hemma för vi skulle iväg på morsdags middag. Passet blev 28km. Var inte direkt jobbigt i kroppen men i själen.
Men då var min första mängd vecka över. Den var tung, faktiskt blev det lite taskig planering med 3 pass på raken det är inte riktigt min kropp van vid. Ser fram emot denna vecka som är en lätt vecka med ett långpass som är 22km. Skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar