Det som gömts i snö

Egentligen är det inte så himla fint när det blir vår, vinter är egentligen finare. När våren kommer så blir det slaskigt och grusigt, det mesta är rätt fullt, dessutom kommer allt det där som gömts i snö fram- som hundbajs.

Men när man springer så är det underbart med barmark. Igår var det dags för mitt andra riktiga pass efter ryggskotten. 60 minuter distans stod på schemat. Tog det som en transportlöpning och sprang hem från jobbet. Jag hoppas att allt som gömts i snö, alltså även min kondition kommer fram nu när det blir tö. För jävlar det var jobbigt. Fick nästan kämpa för att hålla 5-fart. Tur att det var några andra löpare längst Södermälarstrand så jag kunde ha lite mål- om och förbi.

Efter omkring 8 km började ryggen kännas så efter att ha överlagt med mig själv saktade jag ner och gick några hundra meter kunde sedan jogga igen, denna gång bara i 5.30 fart. Ett tag var jag himla besviken över att de gick så tungt men det är bara att acceptera att jag inte kunnat träna på över en månad. De sätter sina spår. Men när man nått botten kan det bara bli bättre eller hur?

När mina ben kändes som tyngst tänkte jag på Marit Björgen (jobbade med målbilder) hon ger nog fan inte upp bara för att bena är trötta, så ökade jag farten lite. När det kändes ännu tyngre så bläddrade jag fram till min powerlåt. Kenta- Just i dag är jag stark

Har ni någon powerlåt? En sådan låt som gör er glad, får en att ta i eller kanske bara är stimulerande. I så fall tipsa gärna mig om dem, kan behöver massa powerlåtar om jag ska nå mina mål denna säsong tror jag.

Det jag gillar med Kentas låt är texten
” Just i dag är jag stark, just i dag mår jag bra jag för fram av kraftiga vindar…. Jag har väntat så länge på just denna dag, det är skönt att den äntligen kommer…. Jag har tron på mig själv på min sida…”

Lyssna själva.




Anna Korsvik och Petter Northug gör gemensam sak

När jag kommer på något så orkar jag liksom inte fundera på det så mycket utan vill bara göra det direkt. Så under söndagen då det var både Vasaloppet och 5 milen på TV kom jag på att jag ska nog banne mig åka Vasaloppet. Min vän A hade dessutom lagt ut en sådan utmaning under torsdagen.

Så jag bestämde mig och anmälde mig och betalade – point of no return.
Dessutom ska ju den ultimata supermänniskan Petter Northug tydligen åka Vasaloppet 2012, alltså gör vi gemensam sak.

Finns ju vissa skillnader mellan mig och Northug, han äger ett par skidor, eller säkert flera par! Jag äger inga.

Skulle köpa ett par igår men när jag gick till min favorit träningsbutik Runner Store så hade de inga som passade mig. Gick till Alewalds och där gick det lite över styr. När säljaren börjar snacka vikten på skidorna för att förbättra mig med sekunder på Vasaloppet. Säljaren gick på och skidorna blev dyrare och dyrare. Jag blev hungrigare och varmare!

Min vän A (som är en bidragande orsak till detta dårskap) skulle också köpa skidor. Hon fick på nöten av säljaren för att hon ville ha varma pjäxor och äta apelsiner.

Så det blev inga skidor.

Tydligen skall det bli rea om någon vecka på skidor, så jag väntar. Annars får jag väl köpa den i november. Är kanske 2-3 veckor kvar av skidsäsongen här i Stockholm ändå.

För er som också gillar Northug så ska han vara med i Skavlan på fredag...

Ett pass som gick uppåt och ett recept på det

Ikväll var det dags för det första riktiga passet på nästan 3 veckor. Jag var rädd för både det ena och det andra, för halka, för att det skulle vara för jobbigt och mest av allt för att det skulle göra ont.

Halt var det men det gick okej med dobbar. Värmde upp ca 3 km med lite ryck när det var barmark bara för att få känns på farten lite. Sedan blev det lite snöpulsning för att nå fram till backen jag mätt ut. För på schemat stod det 10x200m backe i tröskelfart.

Gick jävligt bra måste jag säga. Mina ben är starka, fick inte mjölksyra förrän efter 6 vändan och då hade jag ändå ökat farten ordentligt efter varje varv. Var skönt. Nästa gång kan jag ta i mer, till mitt försvar får jag säg att min backe ligger i skogen och det är inget lyse där så jag springer med pannlampa och när det går upp för har huvet en tendens att titta neråt så man ser inte så långt. Efter de 10 vändorna så körde jag samma väg hem som för uppvärmning, alltså 3km. Dock är det bara uppför hela vägen hem, det var extra skönt. Men ingen smärta, däremot är mina ben lite trött nu.

Pannlampan på! Bilden är tagen efter passet...


Fått frågan efter ett recept på Kikärts- och morotsbiffarna också så jag slänger med det också
Ingredienser
2 packet Kikärtor (kokta) ca 380g st
2-4 morötter, beroende på storlek
2 vitlöksklyftor
2 ägg
Curry
Salt och peppar

Gör så här:
Skölj kikärtorna, förslagsvis i ett durkslag. Mixa kikärtorna till en jämn smet, detta kan vara lite klurigt, eller så är bara min stavmixer dålig. Brukar mosa dem först med en sådan där gamla sak som mormor gjorde potatismos med.

Skala och riv morötterna fint och pressa vitlöken. Blanda ihop kikärtor, morötter, vitlök, ägg och kryddor till en smet. Vissa har i Maizena men inte jag. Krydda efter behag. Inget som man dör av att äta ”rått” så jag brukar smaka av så jag får bra smak på det.

Knåda samman ordentligt och gör till biffar, brukar bli omkring 8 biffar för mig av denna smet. Stek sedan i riktigt med olja, alltså nästan frityr.

Servera med mongo chutney eller äppelyoghurt och en sallad gjord på spenat, tomat, avokado och kanske lite färsk mango eller äppelklyftor.

Har ingen bild på biffarna, istället får ni se dagen outfit, understället. detta är helt i rosa och kommer från Stadiums egna märke.

Supermennsker!

Då var skid-VM över för denna gång, alltså måste man jobba hela arbetsdagen då det inte kommer några naturliga långpauser längre.

Det som varit kul med VM är supermennesker, även om det tråkigt nog varit norrmän. Jag gillar supermennsker, för att det är helt oövervinneliga. Jag tror världen behöver det, eller jag behöver det. Någon som är så bra, inte bara det utan bäst att ingen ror på personen. Därför blev jag lite besviken när Johaug vann över supermennskan Marit Björgen. Skönt att Northug vann ändå, så jag fick behålla i alla fall en supermennska. Missförstå mig inte, visst är det super när Kalla och Hellener vinner och det hade varit bättre om de varit supermennsker men det är de inte- än…

Andra tycks gilla när underdogs vinner eftersom det ger en känsla av att allt är möjligt eller vad det nu kan vara. Jag tycker att supermennsker, eller övermänniskor är mer motiverande. Dessa har satsat allt och… kan inte riktigt sätta ord på det själv så jag lånar lite från Sverker Sörlin och Skidbloggen

”Northugs storhet är mångsidig, han behärskar allt. Men bakom ”allt” ligger de tusentals timmarna på myrarna i Tröndelag. Sedan är det huvudet. Han har koll på allt och alla.”

Vi tar en titt på Marit Björgen bara för att…
Min träning då.
Denna vecka har jag ledordet Tålamod
Detta veckan då jag skall försöka återgå till det normala, eller normalt blir det inte för mycket i min träning har blivit gör om gör rätt. Så här kommer denna vecka att se ut, hoppas jag. Med reservation för att jag måste ändra något och ha tålamod.

Måndag: Backträning
Tisdag: Aktiv vila –Yoga (07:00-7:55 på Sats Stureplan om nån vill med)
Onsdag: (Morgon) Distanspass 60 min (Kväll) Styrka överkropp
Torsdag: Test 10 km
Fredag: Styrka ben
Lördag: Löpskola + Distans 75min
Söndag: Vila

Beroende på lite kanske Distanspassen flyttas till söndagen får se hur det känns. Lite annat spännande inplanerat denna vecka…

I den snabba banan har vi…

När det börjar gå bättre så kommer alltid ett bakslag. Med träning är det ofta så att när man är på en topp så har man ofta kört hårt och då kommer sjukdom eller skada som ett brev på posten.

Min kloka vän A sade igår att; När man lyfter sin träning en nivå och blir ”elitmotionär” så får och måste jobba mycket mentalt. Det handlar om att tackla motgångar och komma tillbaka. Mindfullness och balans.

Ett bra exempel är Marit Björgen detta norska skidunder som för något år sedan var uträknad och hamnade långt ifrån pallen. Nu är det ingen som ror på henne. Snacka om att komma stärkt ur en motgång!

I går efter mitt bollrullningspass så fick jag känningar i ryggen och skinkan igen. Det är då fan! Jag som tyckte det gick så bra.

Jag är fullt medveten om att jag haft en rekordsnabb återhämtning och att det kanske inte är helt bra, men ändå. Det är tungt, det gör mig ledsen.

Hade fått planen för 3 veckors träning framöver, grundträning och komma igen. Känns som det skjuts mer på tiden och mina mål också.

Coachen var dock snabb på att vara peppande, aldrig varit så glad över att ha en coach som nu. Dagens planerade löpning ändrades snabbt till ett simpass.

Det var länge sedan jag simmade, kanske 1 år sedan, då körde jag simning 1-2 gånger i veckan men det puttades ut av löpningen så jag var lite nervös igår kväll när jag packade väskan, baddräkt, mössan, tog med båda glasögonen var lite osäker på vilka det var jag faktiskt gillade bäst.

Simmar man stiger man upp tidigt, innan klockan 06 tassade jag iväg. Ni som inte brukar vara ute vid den tiden så kan jag meddela att de nu börjar bli ljust och jag hörde fåglarna. Väl framme vid bassängkanten tittade jag runt, snabb-banan eller motionssim. För ett år sedan platsade jag i snabb banan, utan tvekan. Men nu?

Att inte testa är att förlora direkt, hoppade ner i den snabba delen. Värmde upp med bröstsim, lite stressad av folk framför och bakom, men det kändes okej, jag är riktigt snabb i bröstsim. Sedan dags för crawl, det är ju då man känner sig nervös. Kommer jag ihåg hur man gör? Eller kommer jag få en kallsup. Oh det vore pinsamt!

Men jag visade att jag minsann platsade i snabb- banan. Efter några testvarv pressade jag på med lite intervaller 200meter crawl 50meter bröst, sedan tabataintervaller, det är 20 sek hårt 10 sek vila. Körde 10 set av den, normalt brukar man köra 8.

Kunde till och med varva och köra förbi mina medsimmare. Det enda som inte satt klockers var vändningarna så dem gav jag upp efter ett tag.

Gick sedan till grunda polen och körde vattenlöpning i 10 minuter, avslutade även här med tabataintervaller.

Känner mig nöjd, fick upp pulsen och hjärtat fick jobba. Så här i efterhand tänker jag att jag kunde kört på mer, men vatten är ett annat element och det är ovant och tar en stund innan man kommer in i andning och teknik, kanske särskilt om man är nervös också.

Tänkte bjuda på dagens outfit, inte helt van att fota sig själv på detta blogg sätt. Men skulle ju inte bli helt förvånad om Tyra Banks ringer och vill ha med mig i Top model, men då kommer jag att säga som min pappa sa när han blev erbjuden en roll i filmen ”Populär musik från Vittula”.
-Jag har inte tid jag måste gå på gymmet!


Frukt är godis…

Efter mitt inlägg 8 tankar om mat fick jag lite mail, det var kul. De flesta verkade dock inte hålla med mig om att frukt är godis. Jag menar inte att man inte skall äta frukt, men jag tycker att man skall vara medveten om vad man äter.

Ord som kan vara bra att känna till:
Glukos=druvsocker
Fruktos=fruktsocker
Sackaros=”vanligt socker” ex strösocker = en glukos+en fruktos ihopkopplat

Så här ser näringsinnehållet ut i några frukter

Apelsin per 100g
Kolhydrater 8.9gram (3.6 g sackaros, 2.7 g fruktos, 2.6g glukos)
Protein 0,6g
Fett 0,3g
Vitamin C 51mg

Äpple per 100g (utländskt, skalat)
Kolhydrater 8,2gram (varav 8,1 g är sockerarter, sackaros står för 2,4 g)
Protein 0,2g
Fett <0,1g>Banan, skalad, per 100g
Kolhydrater 18,3g (13,5 g är sockerarter, sackaros står för 6,5g)
Protein 1,1g
Fett 0,4g
Vitamin C 10mg

I en läsk då?
Coca-colasom är min favorit läsk ser det ut så här per 100g
Kolhydrater 10,9 (4.0g sackaros, 3.4g fruktos, 3.5g glukos)

Jag menar inte att man skall dricka cola istället för att äta frukt, frukt innehåller ju också fibrer och annat som är bra för kroppen. Men om man har som mål att kanske tappa några överflödskilon så ska man kanske inte vräka i sig frukt i tid och otid. Informationen kommer från Institutet för hälsa och välfärd, Fineli, vilket är finska folkhälsoinstitutet.

Rehabpasset, tydligen behöver löpare inte lyfta över 120kg i marklyft

Idag nästan exakt 14 dagar efter det där ryggskotten så klarade jag att springa 10 km, eller springa och springa var väl mer en jogg. Eftersom det var på löpband så blev det blankt 52min. Inte ljusets hastighet men det viktiga var att jag inte fick ont.

Enligt tidigare plan så skulle jag vilat idag, jag vet. MEN i morgon ska jag ju till Accessrehab och jag har fått order om att inte träna de dagarna jag får behandling, alltså är det vilodag i morgon.

Jag tycker att träning skall vara jobbigt på gränsen till outhärdligt jag vill känna att jag tagit ut mig när jag är klar. Detta är ett problem och något jag måste omvärdera. När det gäller löpningen så har det medfört att jag hamnat i löpningens svarta fälla, det vill säga att alla passen blir lika hårda. Vilket inte ger ultimat återhämtning och således gör mig mer skade benägen. Men än värre det ger tydligen inte maximal träningseffekt heller. Detsamma gäller styrkepassen, lasta på och öka är min melodi.

Någon dag sedan fick jag frågan
- Anna om du vill bli löpare varför behöver du då lyfta över 120kg i marklyft?
- Ja, kanske om det står en stor löpare i vägen?

Tydligen inte rätt svar.

Så igår körde jag mitt eget Prehab/ rehabpass . Så här ser det ut. Försöker köra på utan pauser.

50 chins (inte på raken och sista 25 med hjälp)
100 armhävningar uppdelat på 3 set.
Högrodd med rep
Biceps lutad mot vägg. Inget svängande på ryggen, löpare behöver inte biceps kanske men man är ju lite fåfäng.
100 dips, uppdelat på 3 set
Ryggresning på boll
Plankan med armarna på bollen 3xmax.
Köttbullen

Så här vill jag känna mig efter passen!
Bilden är efter Multisport tävlingen STAR 2010. Resultatet är preskriberat.