7 mila

Är tillbaka i Stockholm igen efter en träningsvecka hemma i byn. Eftersom det för en gångs skull var sol och jag har sprungit veckans 3 löppass så fick jag för mig att sadla Scotty och dra ut på en tur. Jag har inte cyklat sedan Vätterrundan och det är ju lite mer än en månad sedan.

Det började bra, solen sken och det låg ett fyllo tvärs över cykelbanan vid Brommaplan så jag fick stanna och kolla att han levde och rullade honom i framstupa sidoläge innan jag cyklade vidare. Började med FRA-rundan.Sedan vidare ut mot Svartsjölandet.

FRA-rundan

Tänkte att det skulle kännas skönt att cykla jag skulle köra denna runda utan jakt på att samla mil i benen eller utan tvång på att hålla ett vist tempo. Ja, man kan nog säga att jag skulle cykla och njuta. Och min plan hade gått bra om det inte hade kommit en massa andra cyklister som cyklade om mig. Det svider i skinnet att bli omcyklad. Sedan har de dessutom mage att stanna och fika så att jag fick fortsätta enbart i sälskap av en svidande rygg och ett par osamarbetsvilliga ben.

Cyklar och njuter- till en början

Det som slog mig var att man verkligen blir bra på det man tränar, jisses min kropp vad den gjorde ont! Ryggen skrek och jag fick mjölksyra i benen. När jag kom hem lade jag mig på en sådan där grustunna utanför infarten till förrådet och bara mådde dåligt. Grannen frågade om jag gjort mig illa för jag hade blod i ansiktet,. Nej, det är  nog bara näsblod sade jag... Ja, passet hade blivit ganska hårt.

Jag hade lite svårt att inse att jag cyklat 30 mil, men diplomet hemma säger det så...

Ibland är livet hårt, trots att det är solsken ute

Nu ska jag iväg till Eriksdalsbadet och simma, utan våtdräkt och köra en massa teknik. Tekniken är A och O (varför säger man så?) när man simmar.