2600m à 50 min inklusive brain frezze

En bild säger mer än 1000 ord, så här kände jag inför simningen igår.

Jag tror till och med att det såg lite så ut när jag skulle få på mig våtdräkt, badmössa, glasögon, i med öronproppar, helt snurrig och varm som en kokt hummer innan jag kom i vattnet. Vilket gjorde att vattnet i Mälaren kändes som en isvak hemma i byn i februari.

Dags att skärpa sig, simmade några längder bröstsim för bli lite varm. Sedan hade vi räknat ut att det var 110m runt den inhängade badplatsen, detta hade gjort genom att räkna antalet "klumpar" mellan bojerna och klumparna satt med 1 m mellanrum. Så jag simmade 26 vändor fram och tillbaka vilket alltså borde bli drygt 2600m, det tog 50min och var inte nämvärt jobbigt. Trots att det var en del båtar som körde så vi fick ganska mycket gupp, fick också öva på Vansbro trängseln när barn och annat hoppade bomben från bryggan ner framför.

På slutet fick jag lite brain freeze, ni vet så där som man kan få när man äter glass för fort, var egentligen inte så farligt så jag hade minsan kunnat simma 4 längder till men jag var rätt less faktiskt.

Nu kommer hälften av er tro att jag kommer med undanflykter för att gardera ett "misslyckande" i Vansbro. Men jag är nu inne på sista dagen på min andra pencilinkur denna månad. Var hos doktorn i måndags. Jag har vatten bakom båda trumhinnorna, vilket gör att jag har lite lätt ont i öronen mest i höger som jag inte hör mer än havetsbrus i. Pencilinen i kombination med den lilla urladdning som Vätternrundan faktiskt var har också gjort att jag känner mig galet trött. Jag vill bara att söndagen ska komma och gå, helst väldigt snabbt sedan ska jag ha en vilovecka och låta min arma kropp ta igen sig och hoppas att vattnet då rinner ur öronen. Men ännu är det bara onsdag.

En pucko efter simningen med solen i öronen och badmössefrisyr.