Leva la dolce vita

Sommar, sol och långa ljusa kvällar.Vissa avnjuter dem med på någon av stadens uteserveringar med en kall öl eller ett glas rosé jag föredrar ljummen Proviva svettig på en gräsmatta.

Efter den lilla incidenten med rullskidorna på morgonen var jag lite orolig för hur det skulle gå att ta dem ut till Drottningholm i rusningstrafik. Det gick bra, rullskidor är verkligen en isbrytare aldrig pratat med så mycket folk i Stockholm kollektivtrafik förrut.

- Är det svårt? hur bromsar man? var åker man?

Svarade som ett proffs, mer som Marit än MAD vill säga.

Blev en härlig tur på 11,5km och strax över timmen. Vågar inte riktigt åka ner för alla backar, eller ja lutningar, så jag fick ta av skidorna och gå ner några gånger så jag fick ändå upp rätt så bra fart tycker jag. Blandade stakning med diagonalåkning. Mötte några andra rullskidsåkare och tillskillnad från löpare så hälsar man på varandra om man åker rullskidor. Ett "Hej" eller "Hejja hejja" är obligatoriskt. Antar att man är förenade i någon form av nördighet...

Såg några riktiga proffs åka, försökte hänga på ett tag men det var omöjligt fick istället lite tekniktips som jag ska öva på, stakning i backe...

Mötte upp vännen Anna som var lite små sjuk och istället hade köpt med sig Proviva Apelsin och passion, ananas, melon och annat gott och väntade vid Drottningholmsslott där också Carro och Lina som varit och kört Fornstigen på MTB mötte upp. Där satt vi, mer eller mindre svettiga i gräset och drack ljummen Proviva och levde livet la dolce vita!

Skidor och stavar, vad mer behöver man en varm sommarkväll?
I motljus blir alla snygga!

Mer MAD än Marit på rullskidor!

Vilket blåbär du är. Man skulle kunna göra om tidningen MAD till din rullskidskarriär!

Anna på rullskidor mer MAD än Marit?

Orden är min brors, han är inte känd för att skrända med orden. Orsaken?

Jo, jag berättade om hur det gick i morse när jag tog med rullskidorna på t-banan. Det var en helt vanlig morgon förrutom att jag har planerat att åka rullskidor ikväll alltså fick jag ta med dem på t-banan till jobbet. Lite stressad var jag när jag väl kom till stationen och hoppade på tåget. Hade en tungväska på ryggen och stavar och rullskidor i händerna. Försökte göra mitt bästa med att inte stika folk med stavarna och inte skita ner mig själv på skidorna.

Lade ner skidorna på golvet, den ena som tänkt på sidan medan den andra liksom hamnade på hjulen med resultatet att den plötsligt fick fart (kan någon ha råkat sparka till den lite?) Där sitter man med väska stavar och en skida. Kvinnan mitt emot såg hjälpsam ut och fick hålla i skidan och stavarna medan jag studsade upp och jagade skidan genom vagnen under stolarna.

Ska tilläggas att jag hade en afrikansk kjol på mig och knappen på kjolen är av afrikansk kvalitet och dessutom lite för stor i midjan, den tunga väskan kom åt knappen som då öppnades. Hann reagera och lyfta upp benet snabbt för att kjolen inte skulle åka av samtidigt som jag gjorde en snygg dykning ner under stolen precis innan tåget öppnade dörrarna på nästa station.

Puuh!

Så något sött

Dålig uppdatering här på bloggen under veckan, vilket kan förklaras med att jag inte tränat som vanligt eftersom jag tappat rösten och inte mått riktigt hundra. Blev dock en tre timmars skogspromenad i lördags och ett gympass samt lite teknikträning på rullskidorna igår, verkar vara påväg tillbaka så en lätt löpning blir det idag. Ska dock avslöja att jag mest av allt drömmer om att simma, kanske för att löpningen går lite motigt och jag då gärna flyr lite...

Det var också ganska länge sedan jag bjöd på något recept här på bloggen. Tycker ni detta ser smaskigt ut? Det är det och här får ni receptet, vet att det inte är riktigt etiskträtt att göra det på en måndag men spar det till helgen...

Hallonglass med chokladmuffin

Hallonglass

Utan att skryta, detta är världens godaste glass!

Ingredienser

6 ägg

Lite socker

Grädde

Frusna hallon (eller andra bär efter smak)

Gör så här: Vispa ägg och lite socker till en fluffig smet. Vispa grädden, gärna lite hårdare än normalt. Ta fram stavmixer och mixa ner de frusna bären i ägg och socker smeten, fyll på med bär tills smeten har en lagom hård konsistens, som sorebt ungefär. Rör sedan ner grädden efter smak och tycke. Man får smaka av. Ibland blir glassen lite lös då kan man låta den stå i frysen en stund och stela till sig.

Chokladmuffin

Denna choklad muffin är riktigt mjuk och härlig!

Ingredienser
200g Mörkchoklad, gärna 70%

100g smör

1 dl vispgrädde

2 ägg

Vaniljsocker

Gör så här: Smält smör och choklad i en kastrull, var försiktiga så att smöret inte börjar koka och blir bränt bara! Vispa 2 ägg tills de är fluffiga, häll sedan i grädden och vaniljsocker. Häll i chokladsmeten och vispa ordentligt. Fördela i muffinsformar, för mig blev det 4 rätt stora muffins. Grädda i ugen i 200grader i ca 8min, då är de så där härligt kladdiga!

Alternativ träning

Påtvingad vila är tid för reflexion kan man säga. Min vår har inte direkt gått smärtfritt otaliga förkylningar, magsjuka, ryggskott… Nu är jag ju inte riktigt sjuk, bara det att rösten ersatts med en irriterande hosta.

Som ni vet har jag ju börjat försöka lära mig åka rullskidor, hittat en klubb jag tänkt mig träna med men så flyger hjulet av skidan och då missar jag en tisdag och så kommer tisdagen efter och då är jag utan röst men med hosta så nästa tisdag då banne mig ska jag ut och träna med dem. Hoppas kunna öva lite mer här runt huset i helgen.

Här är en film från klubben som jag ska börja köra med. Ser härligt ut.

Igår var jag också och gjorde brorsan en tjänst och hämtade ut hans Stockholm triathlon tävlingslinne borta vid Eriksdalsbadet. De hade öppnat utomhus bassängen, säkert för länge sedan men nu såg jag alla som paddlade på ute i solen. Kom funderingen att kanske skulle man försöka simma lite mer. Jag tror jag skulle bli bra på att simma om jag gav det lite tid och träning.

Kanske bra för kroppen och knoppen att köra mer alternativträning? Vad tror ni?

Egentligen är jag faktiskt inte sjuk

Alla olyckskorpar skrattar sig hesa och alla för jag har tappat rösten. Är egentligen inte alls sjuk som alla tror bara det att jag inte har någon röst. Okej, kanske hade lite ont i halsen i måndags men det har jag inte nu, inte några andra sjukdomssymptom heller.

Dessutom tappar jag rösten lika lätt som andra slarvar bort sina paraplyn, detta efter en lång vistelse i Kenya och Tanzania där jag tydligen fick någon stämbandsinflamation, så nu räcker det med att man måste prata högt under några timmar så är det kört. Fredag- koncernfest och söndag-möhippa. Hade fått vilken röst som helst att svika.

Typiskt nog skulle Jessica också komma på besök igår och vi skulle köra hårdträning. Med risk att jag skulle göra alla olyckskorpar till viljes så körde vi lite lugnare inne på gymmet istället. Körde bra övningar: utfall, borsovhopp (grym övning för löpare) chins, bänkpress, triceps för skidåkare, exentriska biceps curl....

Så kul att träna med någon som inte är rädd att ta i och som pushar sig själv och mig, även om jag fick hålla igen lite. Men attans hon spöade mig i chins, får ju inte hända igen, bara att börja träna på dem igen. Kom överens om att vi hade varit sjukt vältränade om vi bott i samma stad.

Så här tar man i när man tränar med Jessica…

Sedan gick vi till ett kaffe på Drottninggatan och köpte typ de fetaste bakelserna de hade och varsin cappucino, klagade lite på folk som inte ens kan få i sig en hel bakelse utan att bli så mätta. Men detta mashmallow, peanut, chocolate grejer var nog på gränsen till vad som är möjligt.

Jessica kolhydratladdar

Jag med fetting bakelsen

Himla fin dag i alla fall.

Så sitter jag hemma i all tysthet och funderar på livet, fick nyhetsbrev från Addnature där denna produkt fanns med. GoGirl är en kisstratt för tjejer som har slogan ”don't take life sitting down”’ Någon som testat?

Superkompensation

Under min lördagsrunda som skulle bli hela vägen till Vaxholm men slutade redan i Gustavsberg så kände jag att något inte var riktigt rätt. Igår kände jag mig konstig, allmänt förhöjdkroppstemperatur som visserligen kan ha berott på att jag proppade i mig mat under en brunch på Villa Källhagen, men kände mig också sliten. Mycket riktigt idag har jag inte ont men väl känningar i halsen!

Tur att jag redan bestämt mig för att vila några dagar. Det här med att vila är ju lite jobbigt för en träningsnarkoman. Det behövs ibland en längre vila för att kroppen skall återhämta sig och bygga upp sig lite starkare och lite bättre än ursprungsnivån. Det är det som kallas superkompensation. Man reparerar inte bara skadan utan stärker även upp så man kan klara samma påfrestning fast då ännu bättre. Om denna återhämtningstid är för kort så hinner inte kroppen bygga upp sig och då riskerar man överträning. Detta drabbar inte vanliga motionärer, snarare är det så att vanliga motionärer oftare får en för lång återhämtningstid och kroppen då övergår till ursprungsnivån och dom där 10km man plågade sig igenom för 10 dagar sedan är borta eftersom kroppen inte fick ytterligare träningsstimulans.

Under min återhämtningsperiod så tränar jag, jag vilar ofta fler dagar i sträck 2-3 kanske men tränar sedan lättare. Istället för långpass på 30-35km så blir långpasset runt 20km. Jag försöker faktiskt att också äta lite mer. Jag är ingen kolhydrats yunkie, inte den som gillar bröd och pasta men dock bakelser, ostkaka, mörkchoklad och jordgubbspaj så mer sådant slinker ner. Dock fattar jag inte vad jag ska göra med all tid jag har över denna superkompensations vecka så jag gick och köpte en pocketbok.
Att läsa den ståendes i t-banan är bra core träning!

Vad gör folk som inte tränar?

I morgon kommer Jessica, håll tummarna för om inte sol så åtminstone uppehåll då så vi kan köra hinderbana

Långdistanslöparens ensamhet

Att välja långdistanslöpning som träningsform eller ska jag kanske säga att ha långdistanslöpningen som passion är förrenat med en viss ensamhet. I allmänhet höjer de flesta på ögonbrynen när man berättar som sina helgplaner där en 35-40km ska avverkas springandesv. Vill dock på peka att ytters få höjer på ögonbrynen när någon berättar att de tänkt spela golf under helgen. 5 timmar promenad på gräsmatta... I den bemärkelsen blir ofta långdistanslöparen, den andre, den lite konstiga.

Jag vet att det finns många som har sälskap under sina långpass, jag är inte en av dem. Inte för att jag kanske inte vill utan mer för att jag är relativt ny på området och inte riktigt har någon att dela min passion med. Men jag trivs också med att få bestämma tempo själv men ibland som idag är det ensamt.

För denna lördag hade jag stora planer. Dock värdelös förberedelse inför att sätta planerna i verket. Koncernfest kvällen innan ett distansrekord är inte att rekommendera trots att jag valde de alkoholfira alternativen så blev de i säng mycket senare än normalt. Så när det var dags att stiga upp var jag trött. Men jag kom iväg och redan efter 2km var var jag så kissnödig att jag inte fann annat alternativ än att ta en tur i skogen. Sedan fortsatte det liksom med missöden.

Planen var Vaxholm. Även om jag var så här lycklig efter ca 15km vid Skurubron så led jag av någon som påminnde om en tennisboll i baksida lår som liksom inte ville släppa. Vid 25km så började magen protestera och jag fick väldig kramp.

Ensam i den vackra naturen fällde jag en tår över att min plan inte skulle gå att för verkliga, det var en långdistanslöpares tår. Hade inget annat val än att fortsätta fram till Gustavsberg. På vägen luktade det riktig skog, sprang förbi fina sjöar och drabbades av en väldig lust att bada, men inte var som helst utan i Isojärvin, badsjön hemma i byn, blev lite sentimental. Framme i Gustavsberg kände mig besegrad, pausade klockan och tänkte kanske, kanske går det om jag tar en liten paus. Men det gick inte. Ännu en tår rann längst min kind. Men jag hade iaf tagit mig dryga 30km, det är inte illa.

En coca-cola och en bulle senare så kändes livet lite bättre, har löpt många mil senaste tiden och det kanske är dags för superkompensation, det vill säga vila. Så får det bli, en två dagars.

Bullen fylld med mandelmassa gjorde att dagen ändå blev rätt bra. Nästa gång ska jag ta winerbrödet som var fylld med jordgubbar och annat smaskigt.

Så här kommer jag nu tillbringa minst två dagar

Ge efter för lusten

I går var det 18km + 10x100 stegringslopp på schemat. Jag mötte upp dessa två i Sickla.

Det är min bror och hans son Douglas. Johan sprang med barnvagn och babblade och höll ändå samma tempo som jag även om jag nog hade lite övertag i i uppförsbackarna. Douglas var coachen, när han inte glömde av sig och började leka tittut vill säga. Han applåderade i uppförsbackarna och visade mycket tydligt med stora gäspningar och indianläten när det gick för sakta. Efter 10 km lämnade jag av dem och fortsatte de sista 8km själv.

Vid 13km blev de broöppning vid Skanstull och någon hade Frödinge ostkaka i sin cykelkorg. Min kropp bara skrek: Varför får jag aldrig ostkaka med sylt och grädde!?

Så tjurade den en bit över att livet var orättvist den fick springa medan andra fick ostkaka. Så jag svängde förbi Ica när jag var hemma och köpte ostkaka, vispgrädde och hallonsylt.

Tycker det är lite drygt att hålla i vispen när man vispar grädde, så detta är mitt smarta knep!

Så klart hade jag ätit middag innan, renskavsgryta med äpple och kokosmjölk men fick i mig en hel ostkaka ändå.
Kropppen älskar man genom att plåga den men man får inte glömma att belöna den ibland!

I fäders spår för framtids segrar

Ni som läst bloggen vet att jag under den där veckan med ryggskott inte bara blev övertalad att springa Tjejmilen utan att jag på eget bevåg även anmälde mig till Vasaloppet, riktiga alltså. Detta är något som bara ska göras. Är trots allt uppvuxen i Junosuando där Gunde Svan var en större hjälte än Stenmark och eleverna var tvugna att avverka minst 10km för att få en semla på fettisdagen men också belönades med Diplom och fribiljetter till bion om de åkte hela Järnetsväg som var ca 3mil. Detta gjordes från åk 4 till 9.

Vet inte riktigt hur det hänger ihop men i sommar skall jag delta i ett lag och springa Vasastafetten. Min sträcka är Evertsberg-Oxberg 15km. Sträckan beskrivs på följande sätt:

Första delen lätt utför till Vasslan, sedan några tuffa stigningar med bl.a Lundbäcksbacken upp till Oxberg. Fin fäbodmiljö då Björnarvet passeras. Varierande underlag av asfalt, grus, bark, stig och lite myrinslag.

Totalt stigning: 115m, vilket är den högsta stigningen på hela banan. Många av höjmetrarna kommer nog vid Lundbäcksbacken. Har kollat upp denna Lundbäcksbacken lite. Den beskrivs som Vasaloppets motsvarighet till Abborrbacken. Den brukar tydligen också kallas Suckarnas backe. Inte riktigt listat ut hög hög eller lång den är men om den totala stigningen är 115 kan det inte vara så illa, brukar ju springa några gånger upp och ner för Hammarbybacken som är 87m.

Banans profil ser dock inte så illa ut. 15km är heller inte så långt så det skall nog gå.


Att sätta något tidsmål på sträckan är svårt tycker jag eftersom jag inte har någon aning, vanlig 15km går ju på kring 70min en bra dag. Men jag får lov att återkomma i ärendet.
I går var det en trött Anna som körde ben, axlar och fåfänga på gymmet. Idag är det hoppas jag en pigg Anna med bara lite trötta ben som avverkar 18km distans +10X100 flytlopp.

Det finns inget dåligt väder det finns bara....

mer eller mindre motiverade löpare?

Trots att jag i måndags körde Super 1000-ingar med Runday så är och förblir tisdagar intervalldag. Kom hem efter jobb för att byta om när regnet började ösa ner. Jag är känd för att byta om långsamt, ser själva ombytandet som en del av den mentala uppladningen, extra länge tar det så klart innan intervallpass och riktigt långa långpass. Så igår tog det väl kanske 45 min att få på sig träningskläder, pulsklocka och sätta fast håret. Den mentala uppladdningen bestod av både piskor och morötter- "Fan, Anna du är inte gjord av socker" och "Du är den hårdaste av alla jävlar"

På schemat stod denna regninga kväll vanliga 1000-ingar, 7 stycken. Alla skulle gå snabbare än 4.30 fart hade jag bestämt. Så det var väl inte mycket mer än att köra.

Alla utom den 4:e gick enligt plan. Vilan mellan setten var 1 minut eller att pulsen sjunkit med 40 slag, så det blev inte en minuts vila. Tog en längre vila på 2 min efter den 4:e intervallen som ju gått långsammare, så till den 5:e var jag uppe i fart igen. Kändes bra pulsen låg precis vid mjölksyra tröskeln och det var som sagt inte förrän vid den 4:e som benen blev stumma men det gick bort snabbt.

Regnet öste ner under hela passet och nedjoggen gick i 5-fart. Blöt men lycklig kom jag hem.

Observera kepsen på mitt huvud, att ha på den i regnet var smart eftersom det hindrade regnet från att komma i ögonen. Nike daycap köpt på XXL-sport för 189kr

Runday!

Egentligen är måndagar mina gymdagar, men så har jag under en tid följt Runday och de tränar tillsammans på måndagar. Men eftersom jag inte ville känna mig tvingad att gå, ni vet jag har ju lite ont i vaden, så var jag på gymmet på morgonen iallafall.

Men jag gick och vaden gjorde inte ont, kan bero på att jag överdoserade Voltaren under dagen.

Vi samlades kl 18 vid Karlbergsslott, det var mycket folk, några hade varit med tidigare och för andra, som mig var det första gången gången.

Uppvärmning 3 varv runt planen i lugnt tempo. Sedan lite löpskola, de flesta övningarna brukar jag köra själv men det var ändå bra att se Lisa visa upp rätt teknik. Därefter var det dags för dagens pass Super 1000-ingar. Vi delades upp i två grupper en snabb och snabbare grupp. Jag valde den gruppen som bara var snabb...

Super 1000-ingarna går till så att vi sprang 100-200-300-400m med 100m jogg vila mellan. Efter två Supertusingar fick vi 200 joggvila som sett vila. När man kör supertusingar skall den första 100-ingen vara gå lika snabbt som 400-ingen. Går den första 100 på 25 sekunder så skall 400-ingen ta 1 min och 40sek.

Hur vet man hur snabbt man ska springa då?

Charlotte hade en bra förklaring, om man springer milen på 50min så skall varje 100-ing gå på 27sek. Springer man på 55min så lägger man till 3 sek och springer man på 45 drar man av 3 sek. Om jag förstod det rätt. Tanken är att om man springer milen på 50min så skall 10 Super 1000-ingar gå på 45 min. Träning för att bli snabbare.

Det var kul att vara med och testa Runday. Tjejerna hade verkligen tänkt igenom passet och det var kul att få vara nörd och snacka löpning med andra nördar. Jag tror ingen kände sig utanför heller oavsett hur snabb eller långsam man var. Eftersom alla sprang runt en plan och alla startade lite olika fanns det ingen som var sist. Tyvärr hittade jag ingen som höll mitt tempo så jag körde själv, hade varit kul att hitta en sparring partner men det är kanske lite svårt första gången. Försökte ibland ta rygg på någon, ibland fick jag dra om för att personen tappade och ibland fick jag släppa.

Men jag är nog med en sololöpare trots allt, jag kommer ju iväg och kör mina kvalitetspass och gör mitt bästa, men för dem som har svårt att ta sig ut på kvalitetspassen så kan jag absolut rekomendera Runday, det är värt att testa iallfall!

Efterpasset var det lite snack och streaching

Trötta löpare vilar upp sig efter Super 1000-ingar, lägg märke till de amerikanska fotbollspelarna i bakgrunden...

Har löpningen drabbats av Stureplans komplex?

På lite olika ställen här i ”bloggosfären” har jag märkt att fler och fler diskuterar att de ska, vill eller borde gå ner i vikt för att få bättre tider på tävlingar. Visst kan det vara så, en grov uträkning är väl att man blir ca 3sekunder snabbare på kilometer för varje kilo man tar bort.

Löparkroppar är ju inte direkt sexiga, nu snackar vi inte Bolt utan långdistanslöpare. Många, särskilt tjejer kan faktiskt se direkt ohälsosamma ut enligt mig. Några sådana mötte jag i lördags under mitt långpass. Efter ca 20km var jag ute på Djurgården och där var det hett, olidligt och jag gick ifrån alla mina principer och tog av t-shirten. Alla tycks springahalvnakna på Djurgården så jag kände att jag smälte i, förutom på ett sätt. Att majoriteten verkligen var pinnsmala och silikonstina.

Detta får mig att undra lite om löpar Sverige drabbats av Stureplans komplex? Löpare ska inte vara svettiga utan helst nysminkade med den senaste löpar frisyren och i klädd matchande kjolar och klänningar av senaste märke.

Så ska man som motionär eftersträva att gå ner i vikt för att bli bättre? Det är inte upp till mig att avgöra men jag kan bara ge min syn på saken. Vilken är att om man är ohälsosamt rund eller om man verkligen satsar på sin träning och tävling så visst kan man eftersträva att gå ner i vikt men du ska man väga fördelar mot nackdelar. Är dom där 30 sekunderna värda en sommar utan glass, grillning och jordgubbspaj? Att träna riktigt hårt och samtidigt äta mycket kontrollerat och ändå behålla fötterna på jorden är det få som klarar.

Jag själv har raljetar ut min viktnedgång, men då skall tilläggas att jag vägde +70kg och gick ner i vikt för att jag gick från att enbart träna styrketräning till att börja springa och jo kanske har det gjort mig några sekunder snabbare. Snyggare? Inte vet jag, har ju mindre biceps nu.

Så var det sagt.
Annars blev det bara två löp-pass förra veckan på grund av min sabla vad. Trodde den mådde bra och körde löpning 10km i torsdags, gick fint, vilade fredag körde (dumt nog) långpass à 35km i lördags på 3:05 och sedan hade jag mycket ont i går så det fick blir rodd och cykel. Har investerat i Voltaren nu så få se om det blir bättre. Hade faktiskt tänkt delta i Rundays pass idag, är redan nervös. Ska JAG köra löpning med andra? Inte vilken löpning som helst utan super 1000-ingar. Om du är där, klappa mig på axeln och ge en ensamvarg lite stöd.

Saker som kan sabba ditt löppass

Det finns massa saker som kan sabba ett löppass som från början hade all potential i världen att bli riktigt bra.Förutom dålig uppladning, hunger, vätskebrist och det där så kan jag också räkna upp saker som en mp3 eller GPS-klocka utan batterier, att plötsligt hamna i någon gatumarknad vid Hornstull. Förbannade hundar som inte är kopplade eller snarare hundägare utan vett. Ytterliggare en sak är dåligt vårdade fötter!

Tycker det går en liten "snygg" hysteri bland löpare där man snackar om snyggaste löpfrisyrer och smink som är vattentätt. Med dåligt vårdade föttter menar jag inte målade tånaglar utan att man kanske slarvat med att ta bort lite hud eller inte klipptånaglarna som man borde. Så när man springer sitt tempopass så känner man plötsligt ett litet plupp under foten och så blir liksom ena trampdynan aningen högre och mjukare än den andra. Och det gör ont, jävligt ont, att det är 30 grader varmt ute hjälper inte, man kan inte springa normalt utan snarare som en stelopererad, vilket gör att vaderna tar extra stryck- det sabbar hela passet!

Så väl hemma var det bara att ta tjuren vid horen och fixa fötterna.

Tänkte dela med mig av lite hemmafixar tips.

- Investera i ett fotbad med massage. Det är grymt skönt med bubbelbad för trötta fötter.
- Använd flera redskap. Med en vanlig fil kan det ta ett tag att få bort större besvär och med bara en rasp så blir fötterna raspiga. Först rasp sedan finslipa med vanliga filen

- Glöm inte att smörja fötterna! Ta det fettaste du kan hitta och sätt på strumpor så klippar du inte ned golven.
Bubbelbad för fötterna, fråga inte vad den röda lampan har för funktion för det vet jag inte

Passade på att titta på friidrott samtidigt, det bästa på hela sändningen var så klart rullskidsduellen. Så klart vann Northug på vanligt vis.

Hellner och Northug, returmöte på DN-galan

Jag är så jäkla duktig

Ja, så får man faktiskt säga!

Varför? undrar ni då.

Jo, jag är så jäkla duktig för att jag inte sprungit med min onda vad. Vilat?

Nej, man ska inte överdriva, men jag har kört alternativträning som inte påfrestar vaden.

I måndags exempelvis så körde jag styrketräning för överkroppen. I går så körde jag kondition fast jag inte sprang. Jag värmde upp 5 minuter på rodden. Sedan körde jag roddintervaller, 2 minuter hårt och snabbt och 1 minut långsamt x 5 varv.

Rodd är nog himla bra med tanke på min kommande skidåkar karriär, man känner verkligen att man jobbar med rygg och axlar.

Därefter körde jag samma upplägg på motionscykel, kändes inget i vaden. Avslutade med att köra "stakning" med gummiband. körde 5x50st.

Jag är också den första att erkänna att jag inte är snygg när jag tränar men måste faktiskt få ge mig själv lite mer beröm för denna matchning! Vad tycker ni? Rosa är en underskattad färg.

Vill dela med mig av lite andra bilder som denna. Vin i portionsförpackning!

Dessutom gick jag förbi detta igår, "Allt blir lättare om man skrattar" det bästa är att det står högst upp på backen när man går hem till oss, denna backe är rätt jobbig faktiskt. Vår granne tycker inte att hon behöver träna för att hon går upp och ner där någon gång om dagen.

Ikväll ska jag lyssna på Miranda Kvist, duktig och inspirerande löpare som springer alla distanser från Ultra till 10km. Hon ska prata på Alewaldas så om någon annan av er ska dit och ni ser mig kan ni inte komma och säga hej, vore kul!

En svullen och ömmande vad

Det har nog inte gått någon omärkt förbi att jag råkade ut för en olycka på rullskidorna i lördags, även om det inte var någon jätte krasch så tror jag att jag sträckte till vaden lite. Kände inte så mycket just då så enligt plan så spöade jag sambon i strandtennis efteråt.

På söndagen var det långpass. Långpass under "lätt vecka" var 22km. Under passet reflekterade jag återigen över att mina långpass går för fort. 5.20 är inte rätt tempo för långpass, inte för mina iallfalla. Resultatet blir så klart att jag blir sliten och har svårt att hålla ett högre tempo på de passen där ett högre tempo ska hållas. Så med mycket nöd och näppe så fick jag ner farten till att hamna på medel 5.50 ungefär. Har dock lite problem med att jag envisas med att hålla samma fart oavsett terräng. Vilket så klart också resulterar i mjölksyra. Ytterliggare ett problem är också att jag är en sådan där som måste springa om löparen framför, har inga problem med att bli omsprungen (man vänjer sig liksom) men om jag kommer ikapp någon så måste jag springa om, kanske är det kopplat till att jag själv blir omsprungen?
Men som ni ser är det många punkter att reflektera över och jobba med.

Efter långpasset kändes allt bra, men senare på kvällen fick jag mer och mer känningar i vaden och knäet, där jag slog mig på rullskidsfärden, nu har jag ont på riktigt!
Kan det vara en sträkning? en inflamation?

Äter voltaren och smörjer med Voltaren salva. Vilade från löpningen igår och körde på gymmet, vågar inte springa idag heller och skidorna är på lagning så det blir kondition på gymmet. Vad tror ni om 1 timme rodd?

Blopp, blopp, krasch så for hjulet på skidan

Härlig långhelg, mycket träning inplanerad. Det började bra fram tills idag.

Dagens löppass gick bra, upplägget var 4km upp jogg i distansfart, följt av 6km i snabb distansfart och sedan 4 km ned jogg. Det var riktigt jäkla varmt och jag var glad att jag tog det stora vätskebältet. Efter att ha kört mina nästan alla mina 6km i skogen vid Årstaviken, i riktigt kuperad terräng tog jag Tantolunden hem och där var det sidvind som gjorde att man fick jobba lika mycket på att komma fram som på att inte springa åt sidan.

Snabb dusch hemma och lunch sedan iväg mot Drottningholm, det är nu bakslaget kommer. Jag ska eller skulle vara med på en riktig rullskidsträning på tisdag så jag ville slipa formen lite. Har känt att det är något konstigt med det ena fram hjulet. Kände att jag hade dålig balans, så plötsligt...

Blopp, blopp,krasch! Så for fram hjulet på skidan av.

Tur att det var i en uppförsbacke. Skamsen försökte jag skruva fast hjulet igen men hela kullagret hade rasat ut, ni vet en massa sånna små kulor över hela marken.

Besviken och skamsen fick jag ta av skidorna och gå tillbaka till Drottningholm, ca 2km med skidor och stavar i handen och hjälm på huvet.

Jävligt besviken! Där väntade sambon på en filt med vanilj gifflar så jag tröst åt lite och sedan spelade vi strandtennis. är ännu rikigt arg på det förbaskade skidorna, hoppas Alewalds har öppet i morgon för jag ska baske mig ha ett nytt hjul!

Så har nöjd såg jag ut innan jag åkte iväg på vad som skulle bli 10km rullskidor och slutade med 2km + 2km stavgång!

10 snabba

Jag är ledig idag, måste säga att det är skönt faktiskt. Man kan stiga upp vid 06, ta en jogging tur, tvätta alla träningskläder och sedan dra till gymmet och vara klar vid 12, alltså lagom tills att det blivit som varmast.

Denna vecka är det lätt träningsvecka, så igår var det "bara" 10km tempo på schemat. Tempopassen håller jag omkring 30sek snabbare än långdistansfart så igår låg jag i 5:10-fart ungefär. Tyvärr gjorde jag ett dåligt vägval som resulterade i 4km uppförsbacke och inte lite uppför heller. Utan ganska långt och brant. Försökte hålla tempot men det gick ju inte så utan gav mjölksyra, kände att onsdagens After work på Hammarbybacken satt kvar i benen. Men ändå nöjd med att resterande 6km gick i ett bra tempo sista kilomtern låg jag i 4.40-fart. Då undrar jag, vad har hänt? har jag börjat blir snabbare och uthålligare? Tycks inte bättre!

Min mamma blev intervjuad för ett tag sedan, hon har varit en av de drivande bakom att fixa maskiner till gymmet hemma i byn. Det är skönt att träna på gymmet hemma i byn, det är liksom back to basic på riktigt.

Här är min lilla mamma, vi ska springa Tjejmilen tillsammans, hon har sprungit två gånger själv och alltid tjatat på att jag ska springa med. I år hade jag en svag stund när jag var i ryggläge tack vare ryggskottet så nu är vi anmälda. I morsdags present från mig fick hon ett träningsprogram som ska ta henne under timmen på milen lagsom tills det är dags.

Mamma tränar inför Tjejmilen!

After work på Hammarbybacken

Idag var det typ halvdag på jobbet och vädret här i den Kungliga huvudstaden var sol. Jag reflekterade över att de flesta tycker att detta var som upplagt för After work och rosévin, men jag tycker att detta är perfekt läge för backintervaller!

Körde som var uppvärmningsjogg i 4 km för att ta mig till Hammarbybacken. Jag tycker det är väldigt viktigt att vara ordentligt uppvärmd inför backintervaller, annars kan jag vara lite små varm men ska man köra backe ska kroppen vara igång.

Upplägget var 6x3min med full fart ner. Tillskillnad från sist när jag körde på tid ner så eftersträvade jag bara att snabbt ta mig ner och där dirket vända och springa upp. Tiden var egentligen inte så viktigt eftersom jag aldrig skulle vänt innan toppen. Där efter körde jag 40sekunder snabbt uppför och 20sekunder nedför x 4. Kände mig inte riktigt klar därefter heller så det blev lite löpskola.

Det var ganska jobbigt faktiskt, när jag var på 4 varvet till toppen så tog det emot i benen och då tänkte jag att jag var ett lejon, ett stort muskulöst lejon som i lugnt men bestämd takt tog sig uppåt. När jag för några år sedan besteg Kilimanjaro "The roof of Africa" som är 5892m så tänkte jag ofta att jag var ett lejon. Ibland kunde jag nästan känna hur rörelsemönstret till och med ändrades.

När jag sedan satte mig i gräset och stretchade så tänkte jag: Detta är riktigt härlig After work! Benen pumpar, jag känner att jag jobbat, solen skiner men Puckon i väskan var fortfarande kall!

Ser det inte skönt ut?